Recensioner

1977 öppnade den amerikanske konstnären Walter De Maria sitt ”New York Earth Room”. Ett rum, eller snarare ett mindre loft, fyllt med jord upp till någon meters höjd från golvet. Och vid ingången en glasskiva som den svarta myllan pressar sig mot. En gräns som omöjliggör inträde. Jorden är preparerad så att ingenting slår rot i den. Verket är permanent…

Som en del av Centre Pompidous fyrtioårsjubileum öppnades en retrospektiv med César (1921-1998) i slutet av förra året. Visserligen var han född i Italien men verksam i Frankrike och betraktas därför som en fransk konstnär. Han började sin bana med att skapa skulpturer av skrot därför att han inte hade råd med annat material. Men i likhet med bland andra…

Det har kallats för en av höjdpunkterna på senaste Venedigbiennalen, den koreanske konstnären Sung Hwan Kims videoverk Love Before Bond, som visades i den centrala paviljongen i Giardini. Det må man kanske tycka – även om denna upprepade fras närmast är hämtad från texten till den nya utställningen i daadgalerie i Berlin där verket nu visas. Kim var för ett…

På gråmålade väggar hänger tolv verk från Olga Chernyshevas serie Screens som är ett pågående projekt sedan sju år tillbaka. Det handlar om teman som hon nyligen visat bland annat på Wiener Secession. De rektangulärt smala filmskärmarna sträcker sig grafiskt uppåt och konstnären kombinerar dessa långsamma filmiska händelser med korta texter på ryska och engelska. Växlingen mellan språk går fort…

Ulla Wiggens separatutställning på Belenius är hennes åttonde i ordningen. Det är inte särskilt många med tanke på att hon är född 1942. Orsaken till fåtalet framträdanden är att hon ägnat större delen av sitt yrkesliv åt tillämpad psykologi. Men, slår det mig, man kan också se det som att hon ägnat sig åt människan under hela sitt yrkesliv, intresset…

När skymningen faller över Lund arbetar händerna vidare. På konsthallens fasad fortsätter Vassil Simittchiev att knåda leran. Fingrarna formar och omformar jordens tunga massa. I videoverket som projiceras på väggen blir han aldrig färdig. Alternativen förblir öppna, i materian och händernas rörelse ryms ännu alla möjligheters potential. Det är vackert så, även om Simittchiev inte i första hand är intresserad…

Arbetar konstnären antingen mot konstruktion eller kaos? Är valet mellan uppbyggnad och upplösning något av en grundförutsättning för skapandet? Om man ser till flera av säsongsöppningens utställningar tycks det i alla fall vara så, där flertalet verk lutar år det konstruktiva hållet. Både målningar och skulpturala objekt präglas av ett tätt bildbyggande och drivs av en förutbestämd lagbundenhet som tar…

Det påminner om en lek med ryska dockor. Nairy Baghramians konst är visserligen varken särskilt dekorativ eller lätt att greppa, men den gömmer lager efter lager av betydelser. Inuti en referens ryms en annan, där den plats hon tillfälligt intar leder tanken till nästa. Som nu, då jag försiktigt kryssar jag mellan höga, spinkiga metallben som bär upp en skir…

En av Miriam Bäckströms fotobaserade monumentala gobelänger i Marabouparkens konsthall liknar ett svindlande kosmos. Jag tänkte på Hubbleteleskopet som skickar oss ofattbara fotografier av stjärnkluster, nebulosor och galaxer. Avbildar de universum som det ”verkligen ser ut”, ja finns det överhuvudtaget något sådant? Nej, Hubble översätter ljusvågor – också de som inte uppfattas av ett mänskligt öga – via olika färgfilter…

Lotta Antonsson, ”I Am a Woman” (Art and Theory Publishing) Form: Aoki Lotta Antonsson klipper och klistrar i gamla mjukporrtidningar från DDR. Hon sätter samman svartvita siluetter av väna modeller i motljus och kombinerar dem med snäckor och vackra strandstenar. Tillsammans bildar föremålen en samling åtråvärda objekt – för i Antonssons collage blir också kvinnorna till ting. Men jag vet…