Recensioner

Alla var där! När jag tittar igenom mingelbilderna från Konstakademiens öppning av utställningen ”När postmodernismen kom till stan” är det som att ta del av ett avsnitt av TV-programmet ”Den stora klassfesten”. Gamla vänner (och sporadiska ovänner) från det förflutna träder fram i nuet, och utbyter lite lågmält erfarenheter från de gångna 40 åren. Precis som jag själv lite gråhårigare,…

Katrine Helmersson är särskilt bekant för några enskilda skulpturer som fått ikonstatus men också för stort upplagda installationer. Hennes konst utstrålar en syntes av kroppslighet, eros och kosmologi, ofta med impulser från Indien och Mali. Så också i hennes utställning på Björkholmen Gallery med titeln ”Celestial Bodies”, där rummen arrangerats som ett slags fria musikaliska variationer, improvisationer snarare än symfonier.…

The center cannot hold, Yeats berömda rad kommer för mig när jag ser mig omkring i Wetterlings tudelade rum. Liva Isakson Lundin visar här sina verk i oljekrita tillsammans med platsspecifika skulpturer i rostfritt stål. De så skilda uttryckssätten verkar härröra ur samma undersökning och skulpturernas rörelse i rummet avbryter teckningarnas upprepningar. Det rör sig om linjers möten och överlappningar.…

Sara Hildéns konstmuseum, ett relativt litet, men respektabelt museum i industristaden Tammerfors överraskar genom att ställa britten Thomas Houseago. Det är inte bara första gången han visas i Norden, Houseago har också valt att bjuda in två av sina närmaste vänner: skådespelaren Brad Pitt och musikern Nick Cave och låter dem debutera i utställningen ”I am not I. I am…

I de jämtländska fjällandskapen är det så tydligt att det inte går att nå fram till horisonten. Den flyttar sig i takt med den som rör sig. Fjället pågår under fötterna eller skidorna och samtidigt på avstånd. Blicken vandrar mellan lavar, fjälltoppar och himmel och delar av året binds allt samman av snö. Karin Wikström målar förvisso skidande figurer och…

”Jag sträcker ut tungan.” I videon Modersmålsmord tillagar Meira Ahmemulic tunga på sin moders vis. Den sträcks ut, flås, kryddas, kokas, skivas. Och hon kan sedan i sin tur servera sin son sin moders mål. Det flådda lammtungan som ser ack så mänsklig ut blir till en brutal metafor för ett dubbelt omöjligt språk, den inlärda svenskan och en serbokroatiska…

När jag träder in i utställningens första sal blir jag snart överväldigad. Inte bara av de oerhört välfungerande installationerna med hopsydda nattlinnen och blusar. De svävar i rummet som spöken med en påtaglig närvaro, där de hänger i tjocka lårben istället för galgar. Utan också vid insikten av hur tongivande just detta konstnärskap, jämte namn som exempelvis Eva Hesse, har…

Varför alla dessa märkliga figurationer på gallerier och museer? Hur kommer det sig att det just nu ställs ut så många fantasivarelser med mänskliga drag? Gestalter till hälften människa, till hälften andeväsen, både individ och maskin och i olika blandformer däremellan. Jag tänker på Jonas Nobels olycksbådande nättroll, en enögd varelse med ett långhårigt skal i alarmerande gult, nyligen visad…

Outsäglig glädje, fyllde mig första gången jag mötte Noa Eshkols textila collage, hennes ”väggmattor”. Tilltalad som av ett okänt språk omöjligt att avvärja. Och med direktträff i en rent kroppslig känsla av rörelse. Outgrundligt och oemotsägligt. Träffsäker är också titeln ”Rules, Theory & Passion”, på Norrköpings konstmuseums storslagna retrospektiv om den israeliska dansaren, koreografen och konstnären Noa Eshkol (1924-2007). Ett…

De börjar nästan kännas som gamla bekanta vid det här laget, Love Lundells vildsint sammanfogade men behärskat målade gestalter. De sitter ofta centralt placerade i ett bildrum som precis som de själva är uppbyggt av fragment från disparata sammanhang. Ibland ser de förstrött och liksom oengagerat ut från målningen, men oftare är blicken riktad åt ett annat håll och helt…