Recensioner

Det luktar jord, regn och nyklippt gräs i den stora utställningssalen i Marabouparken. Texten Det finns tid, formad i hö, svävar majestätiskt som en pendel i en universell klocka. Det åldrande materialet och det språkliga meddelandet går hand i hand, som bundsförvanter. My Lindhs suggestiva verk ingår i grupputställningen häremellan rummen, där bildkonst och text möter varandra. Det är klokt…

Vilket var Denise Grünsteins ämne? Den gemensamma nämnaren för hennes spegelblanka fotografier i mättade färger och grafiskt svartvitt? Hon gick bort i somras, och efter att ha gått runt i den stora retrospektiva minnesutställningen ”Eftermäle” på Artipelag letar jag efter en sammanfattande term. Iscensatt skönhet framstår som en möjlig, om än en något haltande benämning. För överallt finns här bilder…

Det är varken lätt eller smärtfritt att handskas med minnen. Alla som har röjt ur ett hus eller en lägenhet som bebotts av en avliden nära släkting eller vän vet hur det är. Först en känsla av överträdelse, nästan skam för att man invaderar en privat sfär. Sedan följer de första timmarnas försiktiga petande i skåp och lådor; respektfullt och…

När är det dags för en konstnär att göra en retrospektiv? Är idén om ett oevre överhuvudtaget relevant i dag? Jag har uppriktigt sagt inget enkelt svar, men frågorna tar plats bredvid mig på träbänken då jag ser Catti Brandelius aka Miss Universums punkigt gryniga videor från 90-talet och framåt på Index. Miss Universums verk har två huvudspår, ett handlar…

Projektioner, dubbelprojektioner. Både linjära och ickelinjära narrativ. En röst som kommer från ena sidan av rummet. Animationer i grafit, teckningar under glas. Ljusreflexer i glas, projektioner som speglas i glas. Rytmiskt klotter. Ett vykort skrivet av konstnären till henne själv. Det är nog inte konstigt att jag inte riktigt vet hur jag ska påbörja min beskrivning av vad jag upplever…

Kanske beror det på att jag missade öppningshelgens performanceprogram, men när jag besöker GIBCA 2023 veckan efter vernissagen råder där en rätt avslagen stämning. Till stora delar som att bevittna en tilldragelse som redan inträffat. I biennalens tunna pocketkatalog talas det om performance som en expansion av själva utställningen. Men varför man då inte passade på att dokumentera konstnärerna för…

Det väldiga rummet i Mies van der Rohes kända byggnad öppnar sig framför mig när jag kliver in genom entrén mitt i byggnadens glasfasad. Inga väggar skymmer sikten och verk från ett mer än fem decennier långt konstnärskap breder ut sig i sina otaliga facetter. ”Isa Genzken: 75/75” visas på Neue Nationalgalerie i Berlin med anledning av konstnärens 75-årsdag; ett…

Konsthall C i Hökarängen har alltsedan starten 2004 haft som en av sina målsättningar att låta internationella konstnärer möta en lokal publik. Det har gjort att konstnärer från andra delar av världen fått en plats på den svenska konstscenen vid sidan av de stora institutionernas mer strömlinjeformade program. Brittiske Morgan Quaintance är en sådan konstnär, även om han inte är…

Kvinnan i den röda rånarluvan tömmer vattenflaskan i ett svep. Sedan hissar hon upp klänningen och kissar så det skvalar över den ryske presidenten Vladimir Putins porträtt i den filmade performancen. På danska konstmuseet Louisiana kan ingen missa vad Pussy Riot står för. Med fotografi, video och text skildras den ryska gruppens aktioner under mer än tio år av revolt…

Färgfabrikens installation med konstnärsduon nabbteeri (Janne Nabb och Maria Teeri) är ett gigantiskt memento mori, och en del i konsthallens långsiktiga arbete kring klimat och överlevnadsfrågor. Fokus ligger, i vid bemärkelse, på trädgårdar och hur människan påverkar naturen. Titeln ”Whatever lives bends down” anspelar på att även det mest livskraftiga ogräs måste böja sig, när vintern kommer. Någon såg kanske…