Recensioner

”Electrohype”, biennalen för databaserad konst, har alltid varit en händelse som jag har sett fram mot. Utställningar med databaserad konst, eller konst med nya tekniker är inget man direkt är bortskämd med i Sverige. Även om det har blivit betydligt bättre de senaste åren. När ”Electrohype” startade 1999 ansågs kombinationen datorer och konst fortfarande vara något nytt och något som…

I våra alltmer marknadsorienterade konsttider har begreppet ”varumärke” kommit att hamna alltmer i fokus. Framgångsrika konstnärer måste skaffa sig ett starkt varumärke heter det. Ungefär som om varumärket var något man photoshoppade ihop med hjälp av sin nyligen införskaffade dator. Givetvis är det inte så. Alla som sysslat med varumärkesbyggande vet att det fordras ganska mycket för att man ens…

Fundçáo är en av de äldsta konstbiennalerna och den var länge en av de mest betydelsefulla inom konstvärlden. Under senare år har fler och fler städer fått upp ögonen för biennalernas marknadsföringsvärde och deras betydelse för konstvärlden har tilltagit, vilket medfört att de gamla biennalerna inte längre har samma lyskraft. Denna den 28 biennalen i São Paulo är också hårdbantad…

Under några dagar finns chansen att se en häpnadsväckande video om ett koncentrationsläger. Det låter nästan som en contradictio in adjecto eftersom ingenting brukar bekräfta tittarens förkunskaper mer än skildringar av nazisternas koncentrationsläger. Under 40 minuter visar Harun Farockis digitala video delar av ett material (16 mm) filmat i det holländska transitlägret Westerbork. Det är i sig ett fynd: kameramannen…

Det vilar något gengångaraktigt över den samtida konsten. Hur man än ser sig om dyker skuggorna upp ur det förflutna, skuggor av genrer och estetiska ideal som modernismen en gång för alla tyckt sig ha förpassat till historiens soptipp. Kanske är det inte så underligt att detta sker just nu. Inte bara därför att modernismen omvärderats och devalverats från estetisk…

Två utställningar som pågår nu med milsvida skillnader och intima likheter är Hans Wigerts utställning ”The Honey Licker” på Lars Boman Gallery och Valeria Montti Colques utställning ”Florida Confusions” på Mirai Projects. Båda är färgälskare med ett behov av att uttrycka sig och skillnaden, förutom förstås ålder och erfarenhet, är totalt olika referenser. Hans Wigerts målningar präglas av vardagsliv, vardagliga…

Det första man får syn på är en påse gröna äpplen som står lutad mot en pelare. En minimal vibration av vardagsförundran träffar en: vem kånkar med sig så mycket äpplen, av vanligaste sort dessutom, till Frihamnen? Uppe på väggen till höger ser man då en gul-orange laserstråle. Den kommer ur ett plommonstop på väggen – så nu trillar äpplena…

Snarare än verk eller installationer verkar det nästan vara en bana som Lisi Raskin har gjort på Milliken. Ungefär en sådan bana som barn gör när de intar ett nytt rum, men hon har också gjort krigsarkitekturen och provsprängningslandskapen som den går genom. Längs den gör man på vissa ställen vissa saker av inget annat skäl än att bekräfta att…

Jubileumsåret på Konstmuseet i Visby avslutas med en riktig långkörare där fyra fristående konstnärer presenteras. Men konstnärerna bär också på ett släktskap till varandra då Eva är mor till Tova Mozard och Nils är far till Björn Hammarström. Det här till synes lite alldagliga temat tycker jag är spännande då det också speglar konsten och den tid konstnärerna är fostrade…

Landskap som kan gäcka vår nyfikenhet och ger spelutrymme för vår fantasi är det som knyter samman verken i ”Unknown Land”. En titel som är hämtad från tidiga kartografers benämning av de vita fläckarna på kartan. Områden som civilisationen ännu inte skaffat sig kunskap om. Men här finns också naturen som vetenskapligt objekt, som spegling för att förstå vår egen…