Bob Dylans position som en av världen stora musiker är det ingen som ifrågasätter, men väntar även en lika hyllad karriär som konstnär? Statens Museum för Konst i Köpenhamn visar under hösten en utställning med målningar gjorda av Bob Dylan. Det är en serie som heter ”The Brazil Series”, och som består av fyrtio målningar skapade mellan 2009-2010. De visas nu för första gången för publik under hösten. Att musiker eller författare provar andra konstnärliga uttryck är inte ovanligt, men det brukar ofta vara med ganska skiftande framgångar. Det är därför jag kliver in i utställnings rummet med en sund skepsis men också med en gnutta nyfikenhet. Det första intrycket av utställningen är att här finns något av intresse. Det är tydliga målningar, som får mig att tänka lite på Matisses stora färgytor och tysk impressionism med sina tydliga konturer och stiliserade ansikten. Men efter ett tag märker jag att bilderna är platta, kompositionerna överdrivna, måleriet slarvigt och skissartat. Bra konst brukar bli bättre med tiden och upplevelsen växa till sig, men i Dylans fall är det tvärtom. Det första intrycket faller ganska snabbt bort och det känns som om han målat efter en mall och det här är mer frågan om kvantitet än kvalitet. Hade konstnären hetat något annat än Bob Dylan skulle han knappast fått ställa ut på Statens Museum för Kunst med dem här målningarna. Någon publikrusning var det inte heller på invigningsdagen, så förhoppningsvis låter inte publiken luras så lättvindligt av denna populistiska utställning.
Om man efter Dylanutställningen går ner till den andra temporära utställningen i bygggnaden med Bjørn Nørgaard så får man en bra mätsticka på vad som skiljer bra konst från dålig konst. Nørgaards stora installation ”Re-modelling the world” är ett komplext verk i flera avdelningar som spänner sig över hela hans konstnärskap. Det är gott om referenser till konsthistorien med spännande och oväntade infall och kopplingar. I den sista nattvarden, finns ett bord där de tolv lärjungarna symboliseras med 12 nakna glödlampor och Jesus själv är ett glas vin och ett bröd med en termometer instucken, Jesus kropp och blod. Här finns också en utveckling av Davids berömda målning ”Marats död” och många, många fler verk. ”Re-modelling the world” är en utställning som inte vill ta slut utan som man bär med sig efteråt och tänker på, man känner också ett behov att komma tillbaka och ta in nya intryck och upplevelser. Precis som bra konst växer verken med tiden och gör att man ser världen på ett lite annorlunda sätt efteråt, medan i fallet med Bob Dylan känns det snarare som om man slösat bort sin tid.
Adress: Sølvgade 48-50, Köpenhamn
Utställningarna pågår under perioden 4/9 30/1 2011 (Dylan), 16/4 – 24/10 (Nørgaard)
Mathias Jansson (text), Statens Museum for Kunst (foto)
