Thomas Olsson

Hur länge har den där stolen stått där och varför har någon övergett ett par gymnastikskor mitt på trottoaren? Och har det alltid suttit en övervakningskamera där i hörnet? Vad är det egentligen som gör att vi lägger märke vissa saker men inte andra, när vi rör oss i stadsrummet. Varför och vilka berättelser som förblir dolda är naturligtvis svårt…

När jag först börjar skriva den här texten om den spretiga, språkligt infallsrika och bångstyriga utställningen med sjutton deltagande konstnärer sitter jag på en barstol. Enstaka besökare släntrar nyfiket förbi på samma sätt som aktörerna gör, de som strax ska medverka i Essi Kausalainens performance ”Margulis and mud” som utspelar sig i Bonniers konsthalls stora inre rum. Kanske låter det…

Ibland insisterar ett konstverk på att du ska dröja dig kvar, koncentrera blicken och ditt seende. Inte för att fastna i detaljer utan för att i alla beståndsdelar försöka omfamna målningen eller skulpturen som du har inför dig. Iaktta hur den förändras beroende på ljusförhållanden och sammanhanget det presenteras i. Hur verket på ett till synes självklart sätt inte bara…

Nyligen öppnade Nationalmuseum sin stora satsning ”Romantiken – ett sätt att se”, en generös och infallsrik utställning med många inlånade konstverk från 1800-talet, tillsammans med verk av nu verksamma konstnärer. Lika stort är inte tidsspannet i ”Kosmisk kastrering #4711. En likkista snickrad inifrån”, som under nästan två månader helt fyller konsthallen i Norrtälje. För även trapphuset mellan våningsplanen, liksom entrén,…

Hur ska man få grepp om Vaginal Davis, den amerikanska men numera Berlin-baserade konstnärliga mångsysslaren? Aktiv inte bara som fest- och klubbfixare, fanzieredaktör, skribent, filmmakare, konstnär utan även eller kanske framför allt som svart dragqueen, queerikon och postpunkmusiker. Frågan är om det alls är möjligt eller ens betydelsefullt att ringa in henne, kanske handlar det bara om en fåfäng vilja…

Det finns något i Conny Karlsson Lundgrens konst som är lika rörande som gripande oavsett vilken form den tar. Eller rättare sagt oberoende av hur verket för tillfället aktiveras. För är det någonting som utmärker Conny Karlsson Lundgren är det hans förmåga att lägga lager på lager i de berättelser som han varsamt hämtat och på olika sätt frilagt ur…

De scenarier som spelas upp i den tredelade utställningen ”Det isolerade benet” på Mint är till synes helt skilda från varandra. Från Iris Smeds smått dystopiska scenografier där ett queerteaterkollektiv förankrat sig i ett mattorg och planerar att sätta upp ”Lilla huset på prärien”, via Marion Scemama & David Wojnarowiczs filmberättelse om vad som utspelar sig i ett kartonghus, till…