John Sundkvist

Varför drabbas jag av en sådan oändlig leda när jag går runt på Karin Broos stora utställning på Liljevalchs? Det förundrar mig. Detta skall ju handla om liv och död, skönhet och förgängelse, förtvivlan och hopp. Varför är allt då så stumt? Målningarna är som mödosamma redogörelser för ett innehåll de av egen kraft inte förmår förmedla. Jag vet inte…

En uppstigning till svärta och gråhet. I Thielska Galleriets övre regioner – Söderbergsrummet och Tornrummet – har det anställts ett experiment som borde utföras mycket oftare, och inte bara här. Resultaten är allt annat än givna, och kommer säkert att skilja sig åt beroende på iakttagare och observatör. Det handlar om en sidoordning av Edvard Munchs och Andreas Erikssons grafik.…

Hos Sarah Crowner handlar det om den stora, tveklösa gesten, och på Galerie Nordenhake tar den även golvet i anspråk för att helt bemäktiga sig rummet. Där utbreder sig nämligen en elliptiskt formad, gräddvit matta som svarar mot målningarnas former. ”Spring” är utställningens titel, och det finns verkligen något nästan jublande i den expansiva treklöverform som bildar stomme i flertalet…

Den utställning med Johan Scotts måleri som nu visas på GSA Gallery går i dubbelhetens tecken. ”Transkriptioner” är den övergripande titeln – de enskilda målningarna bär endast nummer. Men vad är det som transkriberats? Ordet betyder i allmänhet att överföra tal till skrift, att omvandla från ett teckensystem till ett annat, eller att överflytta ett musikstycke till en annan instrumentbesättning.…

Nationalmuseums nya utställning Inspiration – Iconic Works är en mycket stramt och elegant installerad manifestation, som låter samtidskonsten ta plats i byggnaden i en omfattning utan motstycke. Ett fyrtiotal konstnärer från olika länder deltar med arbeten som på skilda sätt tar avstamp i verk med ikonstatus – man frestas säga varumärkesstatus. Det handlar om verk som så att säga blivit…

Stilla skönhet. Säkert något många önskar sig i dag, kanske som en källa till styrka för att med viss distans kunna möta en påträngande, larmande samtid. Tyvärr är det inte riktigt vad som erbjuds på utställningen med denna titel som Waldemarsudde ordnar i samarbete med Konstmuseet Ateneum i Helsingfors. Undertiteln är nordisk och östasiatisk interaktion. Här får man dock tänka…

”Jag kan tänka mig en konst helt utan former”. Yttrandet har fällts av Rune Hagberg, som gick bort 2015 och nu ägnas en retrospektiv utställning på Fullersta Gård. Det har blivit en serie lågmälda kabinett med minimala åtbörder och förseglade tecken. Några av 1950-talets mer explosivt gestuella tuschteckningar finns visserligen med, någon gång syns en insats av blått eller rött…

I förstone kan John Zuriers andra utställning på Galerie Nordenhake i Stockholm ge ett bedrägligt intryck av monokromi. Till att börja med uppfattar man mest en serie blåsvarta, gulockra, blekrosa eller mossgröna rektanglar som glest sträcker sig in genom utställningsrummen. Det är mycket som har valts bort. Här finns mycket lite av komponerande, av färgackord och formspel. Men denna entonighet…

Det finns inga mästerverk på den Aguéliutställning som Thielska Galleriet ordnar i glappet mellan hundraårsminnet av konstnärens bortgång och hundrafemtioårsminnet av hans födelse. Det beror inte främst på att detta är en ganska anspråkslös sammanställning: här finns ändå några av hans bästa målningar från Moderna Museet och Waldemarsudde, några verk från Västerås konstmuseum, ett antal privata inlån av varierande kvalitet.…

”Man kunde likna ruinen vid en forntidsö, som har trotsat tidshavets översvämningar. – – – Men ruinen är inte bara ett stycke frusen tid. Den är också ett stycke nutid, flytande eller förflytande tid.” Det är svårt att inte få dessa rader av Carl Fehrman från Ruinernas romantik i tankarna när man stiger ned till Lars Kleens Ö på Kummelholmen. Redan…