Alla av mänsklig hand tillverkade föremål kallas artefakter. Under begreppet faller alltså såväl enkla stenyxor, mejslade för tusentals år sedan, som samtida glaskonst. Tänk så många idéer det finns om hur alla de tingen ska användas.
Åsa Jungnelius egensinniga objekt är solitt förankrade i hantverkstradition. Konstnären (f.1975) är utbildad på Konstfack i Stockholm och var mellan 2007 och 2012 anställd som formgivare på Kosta Boda. Glas må vara utställningens utgångspunkt, men lika stilsäkert använder hon andra material, inte minst långhårig päls och andra textiler. Assemblagen på väggen består t.ex. av glas i nylonstrumpor, lårben från älg, pappersmassa, trä, silke och rep.
Under vernissagen står ett långbord uppdukat på andra våningen. Installationen Snipp Dipp bjuder kola- och chokladsås, frukt att doppa och i mitten av bordet tornar verket Storstake, en rejäl glaspjäs med pälsdetaljer. Snippskålarna är bemålade, i olika storlekar och munblåsta; alltså är de mycket lättare än de ser ut. Låter det banalt att använda formen av en kvinnas sköte som skål? Möjligen, men i praktiken är det tilltalande och härligt att sänka vindruvor i chokladsås. Fingrarna blir kladdiga och det droppar på duken. Installationens förvandling från uppdukat bord till kladdig interaktion lyckas med konststycket att vara lika explicit sensuell som stilren. Det är roligt, ärligt och inkluderande.
Det känns på alla sätt befriande att den här utställningen är en ohelig blandning mellan design och konst. Är det inte hög tid att vi blir kompis med blandformerna? Observerar våra förutfattade meningar om vad man ska med föremål till, och helt enkelt närmar oss objekten. Det är faktiskt fullt möjligt att respektera och uppskatta artefakters sköna former likaväl som deras praktiska egenskaper.
Jenny Danielsson
Foto: Fullersta Gård, Fullersta Gårdsväg 18, Huddinge. Utställningen pågår 18 augusti – 4 november 2018
