Den groteska kroppen var enligt Mikhael Bakhtin en viktig del av den karnevaliska motkultur som blomstrade under medeltiden och renässansen. Men uppfattningen av en avbildad kropp som grotesk har inte så mycket att göra med upplösningen av kroppens gränser som med dess öppningar, menar han vidare. Att det ofta är kroppsöppningar som mun, näsa och öron som antar förvrängda former i framställningar av groteska gestalter märks även i Andreas Golders måleri. I de två målningarna ”Jag med stort problem” och ”Jag som äldre med samma problem” är näsan kraftigt överdimensionerad på den person som skildras. Som Ludwig Seyfarth skriver i utställningskatalogen till ”It has my name on it” refererar den långa näsan kanske inte så mycket till sagan om Pinocchio som till manlig impotens. Med tanke på att måleriet ur konventionell synvinkel ofta förknippas med motsatsen är det ett intressant grepp. Så är Andreas Golder lika ointresserad av att återge den ideala kroppen som att skildra det ideala livet, något som blir särskilt tydligt i ”Vägen till lycka” där en mannekäng, vars huvud antar dödskalleliknande former, liksom en levande död skrider fram över catwalken. Förvrängningen av kroppsliga öppningar till groteska former utesluter inte att hans måleri likväl präglas av en upplösning av kroppsliga gränser där Francis Bacon, bortsett från det blodiga och köttiga, är en given referens. Stundtals, som till exempel i ”Tvättrum”, är upplösningen av kroppens gränser så stor att det är svårt att urskilja en gestalt överhuvudtaget. I kontrast till Skagenmålarnas idealiserande skildringar av fiskebefolkningen i lokalerna bredvid känns Andreas Golders många gånger humoristiska måleri som en befriande fläkt. (Adress: Skovvej 100)
Arken, Ishøj: Andreas Golder (26/1-18/5)
Lena Karlsson