Argo är inte ett stort galleri och Kent Karlssons utställning är även den av det mer ödmjuka slaget. Vi får inte särskilt mycket information att gå efter, utan som galleristen Göran Mattsson uttrycker det: ”Kent Karlsson lämnar en hel del till betraktaren”.
Bilderna i sig är små, på relativt stora grafikpapper. De leker med diverse relationer och konstellationer. Ibland är dessa tydliga och ibland mer svårtydda. Karlsson använder sig av mytologi och ibland lätt makabra scenaria. I vissa verk har han låtit stansa former och symboler som pendanger i bilderna. Det blir på ett subtilt sätt tämligen effektfullt. I rummet finns tre skulpturer som dels anknyter till Karlssons övriga uttrycksformer, och de får även agera brygga till den mer experimentella delen av hans konstnärskap.
Konstnären har även låtit designa verkförteckningslistan. Han har gjort det på ett sätt som gör att man kan minnas vart och ett av verken om man tog med sig listan hem. Det är också skönt med grafik, då det gör verken åtkomliga för en större publik. Kent Karlssons verk har ett behagligt mörker i sig som inte slår över i ett klichéaktigt ”memento mori”, även om just detta uttryck råkar återfinnas på ett av bladen. Bilderna har flera gånger enkla, sammanhållna former som gärna låter sig upprepas. De är dock separata från varandra och alltså inte avhängiga av varandras närvaro. Detta skapar en sparsmakad utställning, som först kan uppfattas som lättillgänglig, fastän den egentligen kräver en viss portion tålamod för att fördjupa sig i.
Adress: Torsgatan 59, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 10/11 -2/12
Jakob Anckarsvärd (text), Galleri Argo (foto)