Jag brukar kalla dem för ”åhh djur”! De där djuren som är så där söta att man utbrister i ett långt åhh-ljud, och som gör att man sträcker ut armarna för att omfamna dem. Precis ett sådant djur är det första som möter mig i Mårten Medbos retrospektiva utställning, Han med aporna. Men den där omedelbara glädjen och viljan att närma sig resten av djurparken byts snabbt ut till ett misstänksamt betraktande. För antingen beter sig de där söta djuren inte fullt så gulligt eller så är de inte så näpna som man tror vid den första anblicken.
I verket Schoolyards Monkeys är de små rara rultiga aporna påtagligt fysiskt aggressiva och en del mobbas helt ut från gruppen. Det är obehagligt, deras söta ansikten är dessutom gjutna i samma form så de är exakt likadana vilket förstärker vilka små oberäkneliga typer de är. Men de scener Mårten Medbo byggt upp med stora rörelser och fysiska utspelen är en manlig värld. För den där kvinnligt raffinerade mobbningen, som gör lika ont som en knytnäve i magen, ryms inte i de där små apansiktena. Där handlar det ju om ett höjt ögonbryn, en menande blick eller en suck. Och kanske är det också så att den osynliga mobbningen får leva i fred i det fördolda och förbli ouppmärksammad.
I verket Creatures blir man också förförd av de gulliga kutliknande varelserna. De tittar nyfiket upp från golvet i ett rum som för tankarna till skräckfilmen Dr. Caligaris kabinett. En krock som dessutom gör att man vill rädda de här varelserna. Men vad är det man så instinktivt vill rädda? För hur gulliga är de där knubbisarna utan vare sig ögon, nos eller mun egentligen?
De här två verken och verket L-ABC väcker tack vare de deltagande djuren starka känslor, det är ett effektivt visuellt berättande som kan jämföras med god retorik. Den genomgående brungrå färgskalan i verken ger också associationer till både dåtid och en framtid som redan har passerat. Jag tänker då närmast på framtidsvisioner typ 1984, Fahrenheit 451, 2001: A Space Odyssey och även snart Blade Runner.
Mårten Medbo visar också vaser och skålar i keramik och glas. Men även hans brukskeramik känns levande som om den vore formade utifrån en organism. Den spretar med tentakler eller klumpar ihop sig till köttigt sammanhållna former. Det lever och verkar inte kunna stilla sig och tycks vilja något mer. Glaset är mer strikt och stramt och har något undersökande science fiction artat över sig. Och det knyter också an till den framtid som hunnit bli passé. Sammantaget känns det som Mårten Medbo under hela sitt yrkesliv undersökt och utvecklat vad som är möjligt att göra inom hantverket och materialets möjligheter. Något som många hantverkare i dag ägnar sig åt och som även gör gränsen mellan konsthantverk och konst flytande. Ett ämne som också Mårten Medbo forskar i som förste doktorand i konsthantverk på Högskolan för Design och Konsthantverk vid Göteborgs universitet.
Adress: S:t Hansgatan 21, Visby
Utställningarna pågår under perioden 1676-7/10
Annika Marusarz (text), Gotlands konstmuseum (foto)
