Annika von Hausswolff är numera en svensk fotoklassiker av samma kaliber som Strömholm, Petersen och Smoliansky. Det är svårt att föreställa sig modern svensk fotohistoria utan hennes medverkan. Och då skall man ha i minnet att hennes konstnärskap inte tillhör de museala, utan fortfarande utvecklas. I sin nya utställning har hon samarbetat med professor Jan Jörnmark, vilket även kommer att resultera i en bok. Tillsammans har de rest runt i Europa och utforskat övergivna byggnader och platser, en verksamhet som vanligtvis ryms inom begreppet ”urban exploration”. Annika von Hausswolff har alltid haft ett speciellt gott öga till olika former av ödslighet, och hennes projekt har ofta handlat om vad som händer – eller skulle kunna hända – i skarven mellan civilisationen och den latenta oformlighet på randen till det avgrundslika som är civilisationens baksida.
Med kamerans hjälp rör hon sig kring och igenom miljöer där mänskligt liv dröjer sig kvar i form av kulturella sopor: utrangerade kontorsmaskiner, kasserade möbler och allehanda bråte som ingen längre bryr sig om att ta tillvara. Till skillnad från i sina tidigare projekt rör sig Annika von Hausswolff denna gång i en terräng där många vandrat före henne, inte minst konstnärer, från Gordon Matta-Clark (med sina platspecifika verk) till Yves Marchands och Romain Meffres bilder av ett samtida Detroit i förfall. Men i jämförelse med sina fotografiska föregångare på området är dock inte Annika von Hausswolf intresserad av den dokumentära aspekten. Visst finns där en starkt närvarande känsla för den moderna kulturens vanitassymboler (vad kan exempelvis vara en bättre samtida symbol för förgängligheten än en kvaddad PC med tjockskärm?). Men det är ändå inte i kraft av visuaaliserad ekonomisk historia som von Hausswolffs bilder får sitt värde. I utställningen har hon inkorporerat enstaka väl valda föremål – en ramponerad persienn och ribbstolen från en bortglömd gymnastiksal – och dessa riktar vår uppmärksamhet bort från den potentiella förförelsen i skildringen av en förgängelse som fångats i ett fruset ögonblick. Här blir förfallet fysiskt påtagligt, och svårt att värja sig mot. Det är ett djärvt och kanske inte helt och hållet lyckosamt grepp att ge sig i kast med en av den moderna fotokonstens allra mest nötta genrer. Men Annika von Hausswolff gör det med en integritet som är värd respekt.
Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 25/8 – 25/9
Anders Olofsson (text), Andréhn-Schiptjenko (foto)