Maj är avgångsutställningarnas månad, då även de kommersiella gallerierna upplåter sina lokaler för avgångseleverna från landets konsthögskolor. På Galleri Andersson/Sandström i Stockholm visar Konsthögskolan i Umeå verk av sina masterstudenter, som i år är 13 till antalet: Elin Bruun Nystedt, Elin Elfström, Tatyana Goryushina, Sana Ghobbeh, Helya Honar, Eskil Liepa, Vida Mehri, Karin Meissner, Sebastian Mügge, Thomas Olsson, Helena Piippo Larsson, Alexander Svartvatten, Rasmus West. Med professorer som Stig Sjölund och Elin Wikström har Konsthögskolan i Umeå skaffat sig en lite småkaxig profil, något som kanske behövs när man befinner sig ganska långt från konstmetropolerna. Men tillsammans med Arkitekthögskolan, Designhögskolan, Bildmuseet och HumlabX bildar Konsthögskolan numera ett konstnärligt campus som inte går av för hackor.
Galleriversionen av konsthögskolornas avgångsutställningar brukar ofta av nödvändighet bli tamare tillställningar än originalet, mest beroende på det begränsade fysisk utrymmet. Men på Galleri Andersson/Sandström har man lyckats med konststycket att klämma in alla 13 studenterna utan att det känns trångt. I och för sig innebär detta att alla de riktigt utrymmeskrävande verken fått stanna hemma, men det känns inte som en nackdel. Det minskade formatet gör att koncentrationen på varje enskilt verk ökar, och det är definitivt vårt att titta noga. Röda trådar skall man dock akta sig för att leta efter, såvida det inte handlar om något så självklart och svårt som förmågan att förhålla sig avslappnat till traditionen (vilket borde vara en ledstjärna för alla konststudenter). Det gör också flertalet av studenterna.
Sebastian Mügge visar ett måleri som tar sats i 80-talets nyexpressionism men som uppdaterats till 2010-tal. Har är det inte längre tal om att stjälpa ut sin själ på duken, utan om att låta måleriet förlösas direkt ur vardagstingen. Allehanda artefakter från vår slit- och slängkultur visar sig vara entusiastiska och lyriska bärare av energiska måleriska budskap. Färgen täcker och döljer inte, den frigör och förvandlar. Alexander Svartvatten har hittat vägen in i vad man skulle kunna benämna en psykologisk arkitektur. Hans sällsamma byrå med lådor spretande åt alla håll påminner om surrealisternas drömsyner, men förmedlar också en helt egen berättelse om minnen och förträngningar i undangömda skrymslen. Thomas Olsson, slutligen, gör en stilfull hommage till Marcel Duchamp med en toalettsits som fått ett otvetydigt organiskt utseende (bilden). Hudfärgen och ådernätet återför det klassiska konceptkonstverket till en mänsklig grundämnesnivå, där det är hemma.
Adress: Hälsingegatan 43, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 12/5 -22/5 (och på BildMuseet i Umeå den 7/5 – 22/5)
Anders Olofsson (text och foto)
