När Scott Olson ställde ut på Galerie Nordenhake 2009 var det ganska många som höjde förvånat på ögonbrynen. Olson motsvarar ganska dåligt schablonbilden av hur konstnärer på ett galleri med tung position i samtidskonsten skall ta sig ut. Förvåningen lär bestå även efter den nya utställningen. När man stiger in i Nordenhakes spatiösa white cube möts man av en utställning som, från motivval till inramning, ger ett tidlöst – somliga skulle säga otidsenligt – intryck. Längtar man efter en revival för 40- och 50-talsmodernismen är emellertid lyckan fullständig.
Men skrattar bäst som skrattar sist. Scott Olson må hämta yttre inspiration från klassiska modernister som Paul Klee och Vasily Kandinsky, men därvid stannar alla likheter. Olson bryr sig knappast om föregångarnas filosofiska preferenser. Han skulle snarare kunna beskrivas som ett slags målerisk alkemist, som ägnar större delen av sin arbetstid åt materiella experiment i ateljén. Bildernas komposition (och hur ramarna skall se ut) styrs av konstnärens relation till materialen, och inte av en eklektisk modernistisk estetik. Den konstnärsroll Scott Olson utvecklar anknyter mer till renässansen, där konstnären var lika mycket (kanske till och med mer) vetenskapsman som skönandligt geni. För Olson är själva arbetsprocessen och inte slutresultatet konstens centrala tema. Ett besök på hans utställning blir därför en sällsam och uppfriskande berg-och-dalbana mellan konsthistoria och meditation. Förvirringen känns tveklöst kreativ.
Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 7/4 – 22/5
Anders Olofsson (text), Galerie Nordenhake (foto)