En rad stolar står uppställda längs väggarna, lampetterna ovanför oljemålningarna skänker en viss hemtrevnad. Det är tidigt 1970-tal och vi befinner oss i en samlingssal på ett äldreboende i Köpenhamn. På den öppna golvytan ser vi hur dansaren Doug Crutchfields (1938–1989) handgripligen instruerar några kvinnor att de verkligen kan dansa eller i alla fall ta några steg.
Scenen är en av många både fängslande och rörande i Bruce Bakers drygt en kvart långa dokumentär ”Dancing Prophet” (1971), som handlar om den svarta och queera amerikanska dansaren Doug Crutchfields. Han flydde en religiös uppväxt i Cincinnati, kom först till New York och sedan till Köpenhamn och Lund där han kom att verka som dansare och rörelsepedagog.
Filmen är bara ett exempel på hur utställningen ”Remnants” – lämningar– vill lyfta bortglömda eller mindre kända nätverk och sammanhang som svarta kulturutövare verkat inom. Metoderna skiljer sig åt i de sinsemellan olika konstnärskap som ingår i utställningen på Tensta konsthall, men tillsammans bildar de en alternativ historieskrivning.
Som i installationen ”Notes by Don Cherry”, som består av några glasmontrar fyllda med fotografier, teckningar, handskrivna anteckningar och en mängd andra föremål alla hämtade från Don Cherry (1936-1995) och Moki Cherrys (1943-2009) gemensamma arkiv.
Visst är urvalet av barnbarnet Naima Karlsson och utställningens curator Tawanda Appiah fragmentariskt, men vittnar ändå på ett inspirerande sätt om ett konstnärligt och musikaliskt sammanhang fyllt med samarbeten, happenings, konserter och andra möten. Liveinspelningen ”Blue Lake” från Paris 1972, med jazzmusikerna Don Cherry, Johnny Dyani och Okay Temiz ljuder i högtalarna och gör arkivmaterialet påtagligt levande.
Samma sak i pressbilden av Lars Krabbe när Ellen Nyman, från det aktivistiska och konstnärliga projektet ”Spacecampaign”, sjöng den danska nationalsången under valnatten 2001. Hon agerade i rollen som Alem klädd i en gul jilbabliknande dräkt. Mötet med Pia Kjærsgaard, ledaren för Dansk Folkeparti, och Mogens Glistrup från Fremskrittspartiet vid ingången till danska riksdagen direktsändes också i tv.
Nu återvänder Ellen Nyman tillsammans med Nina Cramer i en film om aktionerna som ägde rum från slutet av 1990-talet fram till 2005. Själv kommer jag ihåg några som ”Spacecampaign” genomförde, och att de utfördes utan tydlig avsändare och sällan presenterades som konstnärliga aktioner. Samtalet mellan Nyman och Cramer blir väldigt intressant, särskilt när de funderar kring om det skulle vara möjligt att genomföra liknande projekt idag.
Salad Hilowles tredelade videoinstallation ”Väntan på något, del III” (2025) visar ytterligare ett sätt att använda sig av arkivmaterial. I det här fallet framför allt utdrag ur ett antal tv-program blandade med egna familjefilmer. Tillsammans bildar de en inte bara visuellt utan även dramaturgiskt övertygande historia. Det handlar om hur närvaron av svart kultur, igår och idag, ter sig i den svenska offentligheten. Och att den inte alltid uppmärksammats i historieskrivningen. Starkast i filmen lyser onekligen den svensk-amerikanska sångerskan Cyndee Peters när hon i Melodifestivalen 1987 framför ”När morgonstjärnan brinner”.
Vardagslivet som den Malmöbaserade konstnären Ikram Abdulkadir skildrar i sin pågående verkssvit ”Family familiar” (2024- ) rör inte bara hennes vänner och hennes somaliska familj. Fotografierna blir även till ömsinta porträtt av såväl platserna som människorna som funnits och finns i hennes omgivning. Här på Tensta konsthall aktiveras fotografierna inramade och täckta av dörrarna till ett bokskåp. Lite som på ett altare.
Styrkan i ”Remnants” ligger i att den sammanför många olika röster och konstnärliga praktiker. Sedda tillsammans både påstår de någonting och öppnar för nya upptäckter – av såväl konstnärskap som av förbindelser som tidigare kanske förbisetts. Till exempel hur Wonga Mancobas (1946-2015) febrigt och intensivt urbana målningar förhåller sig till den konst som hans föräldrar, den danska skulptören Sonja Ferlov och sydafrikanska målaren Ernest Mancoba skapade. De tre verk på papper av den sistnämnde som ingår i ”Remnants” gör i alla fall sådana nätverk brännande aktuella.
Thomas Olsson
Tensta konsthall, Taxingegränd 10, Tensta. Pågår 11 september 2026 – 10 januari 2027
