Linnéa Sjöberg lät först höra talas om sig i samband med sin masterexamen på Konsthögskolan 2012, efter att hon under ett års tid förvandlat sig till en karriärkvinna. Det var ett arbete som gjorde avtryck även utanför snävare konstkretsar. Hon visas nu på Accelerator i en parallell presentation med Olof Marsja. I bådas arbeten berörs frågor som verkar vara allt övergripande idag – taktiker för att tillägna sig en identitet. Att se sig själv, att låta sig ses, och att bli sig själv, möjligen genom att fjärma sig från sig själv. För vad ingår i en identitet, i ett jag?
Olof Marsjas utställning ”I din röst bor anden till ett språk” berör både frånvaro av minnen och föreställningen att medfödda egenskaper är en del av ens genuina identitet. I den övergripande installationen, som givit namn åt helheten, hörs en vinande ödslig ljudslinga, blandat med tal och jojk. Som i ett samtal med hans samiska moder, framskymtar skammen över det förlorade kulturella arvet, över förlusten av ett språk.
Marsjas figurer, ibland bara en mager utstyrslad pinne (eller möjligen en mormor), insvept i något tillfälligt och fullt upptagen av outgrundliga sysslor, är intagande. De är komiska, väna och samtidigt litet hotfulla. En av dem, ”Närstudie av den koloniala maktens fantasier”, påminner om de enfaldiga polarforskare som med dåliga kunskaper och bristande utrustning ville söka sig bortom. Figurens gestik har något av deras överdrivna ambitioner över sig. Men den är också skrämmande, en överjordisk månvarelse med ett enda öga. Som ett monster hämtat ur H.P. Lovecrafts skräckklassiker ”Vid vansinnets berg” där en Antarktisexpedition upptäcker ondskefulla uråldriga varelser som under eoner blivit bortglömda.
Eller likt maskerna av glas som, enligt Marsja själv, stirrar på hans misslyckade självporträtt. Groteska, glansiga och överdrivna. Som om dom vore bättre… Det misslyckade självporträttet är en kåsa på två ben som han snidat, men som sprack då han råkade tappa den – nästan som ett ifrågasättande av de konstnärliga uttrycksmedel som varit tillgängliga, och en identitet som verkar given men som är problematisk.
Om Marsja förhåller sig på ett lekfullt sätt till de samiska rekvisiten, är Linnéa Sjöbergs utställning ”Out of character” snarare som ett personligt arkiv där själva utsattheten och utlämnandet blir den energi som håller delarna samman.
Den är en rik provkarta på hennes aktiviteter. Som att lära sig att tatuera, sig själv och andra, eller att genomgå en klinisk förberedelse för bröstförstoring, där kroppen genom olika ingrepp och tillsatser ska göras perfekt. De av kirurgen utritade linjerna tatuerar hon sedan in i sin hud. Som ville hon befinna sig i ett evigt transittillstånd, där man kan välja att gå både fram, mot en förändring, eller tillbaka, till utgångsläget igen.
Får vi i utställningen svaret på frågan om man kan undslippa sin tarvliga klassbakgrund enbart genom en yttre förändring, av sitt skal och sitt uppträdande? Ja, på sätt och vis. Men, som Sjöberg beskriver på pressvisningen, sker det till ett högt pris och med hjälp av en stark självcensur, genom att utesluta alla tankar som inte kan leda till att hon blir den önskade karaktären, karriärkvinnan.
Det sökande och det självutlämnande blir uppenbart, men kanske inte den känsla av total förvirring och närmast identitetsförlust som hänger samman med ett så intensivt sökande, som hon talar om vid pressvisningen. Ett sökande för att undkomma ett ursprung, men kanske också för att kunna vara skapande över huvud taget – en bild av skapandets pris.
Accelerators övergripande tema under 2026 är att belysa kunskapshierarkier. Och helt klart handlar konstnärernas verk om hierarkier, men kanske mer om sociala och kulturella sådana, som hur synen på samer fått inordna sig i en kolonial ideologi. Möjligen har konstnärerna ett övertag i ett sådant kunskapsskapande då de i sitt konstnärliga arbete kan få reda på saker om sig själva som inte är tillgängliga genom traditionella kunskapsprocesser.
Eva Asp
Accelerator, Frescativägen 26 A, Stockholm. Pågår 14 mars – 14 juni 2026
