Alla som har sett Lars von Triers film ”Melancholia” eller läst Karl Ove Knausgårds senaste romansvit vet att det finns en berättarteknisk tjusning i att jorden kan gå under imorgon. I von Triers film kolliderar en tidigare okänd planet med Tellus.
I Knausgårds böcker rör det sig om upptäckten av en ny stjärna och dess kusliga inverkan på skilda människoliv. Historierna har något overkligt över sig samtidigt som de inte är helt orealistiska. Asteroider har utplånat liv förut, så varför skulle något liknande inte kunna ske igen?
Kristoffer Grips utställning ”Att tänka på kometen” på Galleri 54 anknyter till tidigare undergångssagor. Den är en lovsång till paniken, extasen och vördnaden som en möjlig massförstörelse kan framkalla.
Grip växlar ledigt mellan olja, akryl och emalj. Hans konst är medvetet schablonartad och rymmer många stiliserade djur. Den himlastormande estetiken och den laddade utställningstiteln för tankarna till undergångssekter, new age-rörelsen, spiritistisk konst och företagsloggor.
Ett talande exempel är den stora oljemålningen ”Skogsstjärna”, där silhuetten av ett rävansikte och en duplicerad svans utvecklar sig till en eldsflamma. I andra verk tycker jag mig se Fågel Fenix. Samtliga djur har något artificiellt över sig, som om de hade skildrats av en person som aldrig har sett dem i verkliga livet.
Kristoffer Grip kan beskrivas som ett samtida svar på William Blake. Hans konst uppehåller sig vid kosmisk mytologi och apokalypsromantik samtidigt som dess grafiska tydlighet gör att den kommer till sin rätt på dataskärmen.
Oron tycks vara drivkraften, men denna oro är inte helt oangenäm. Undergången är alltid mer attraktiv när det inte är människan som har orsakat den.
Sara Arvidsson
Galleri 54, Kastellgatan 7, Göteborg. Pågår 26 april – 19 maj 2024
