Accelerators underjordiska konsthall har delats in i mindre utrymmen, men är ändå överskådlig. Innerväggarna ett skelett av träreglar som med påver elegans skisserar ett antal väntrum. Några kliniskt avfotograferade konstaffischer kompletterar den sortens opersonliga hemtrevnad som präglar vårdcentraler och privatkliniker. En Matisse här, en Monet och några Klee där.
Stora utplacerade bokstäver har ett typsnitt som känns igen från ett elektronikföretag, och signalerar en alltför välbekant global situation. Lisa Tans installation ”Dodge and/or burn” är en symbolisk scenografi över vår tids genomträngande transparens, en labyrint av utspridda audiovisuella tecken som förbryllar och samtidigt aktiverar betraktaren.
Fast den glesa gestaltningen skapar en oväntad fördjupning. Och allt sammanstrålar i, eller utgår från videon som gett utställningen sitt namn. 20 minuter svävande i luften ovanför Los Angeles, med Tans berättarröst mot trumhinnan. Vid flera tillfällen försöker hon fånga fyrverkerierna över staden på USA:s självständighetsdag den 4 juli. Första gången hon ser explosionerna är hon oförberedd på dem, tycker de liknar en krigsscen. Associerar till kravaller som ägde rum i staden under 60-talet.
Att hon inte lyckas med sitt självpåtagna uppdrag har mindre betydelse. Om det nu är sig själv hon utgår från förstås, vilket är långt ifrån självklart. Avgörande är i stället sättet som hon använder den genomgående jag-formen på. Det är faktiskt befriande hur hon undviker mikro-historier från något arkiv, som annars är så vanligt, och berättar till synes direkt utifrån sig själv.
Greppet får mig att tänka på Rachel Cusks roman-trilogi där gestaltningen av något förmodat självupplevt samtidigt ifrågasätter ett autentiskt jag. Världen som Tan betraktar – och beskriver – med sådan knivskarp precision är också den på gränsen till att implodera.
Magnus Bons
Accelerator, Frescativägen 26A. Pågår 16 september 2023 – 11 februari 2024
