”Only for the Wicked” på Borås konstmuseum är tänkt som en utställning under jorden, installerad i grottor och gruvgångar och bergrum. I leken kan besökaren ömsom vara i dödsriket eller på skattjakt – kanske på skattjakt i det undermedvetna, och då konfronteras med de mest färgsprakande mardrömmar.
Det är inte överdrivet illusoriskt. Väggarna i de dunkla rummen är draperade med mörkt veckat tyg. Men de barnsliga premisserna passar Nathalie Djurberg. I sina animationer har hon sedan länge åstadkommit de mest fasansfulla metamorfoser, muntert skildrat de mest groteska förlopp, men i material som har barnsliga och oskyldiga förtecken. Modelleran på dagis, prylarna och plaggen i maskeradlådan.
Hans Bergs suggestiva musik driver på. Skrattet är aldrig långt borta, men jag skrattar åt vedervärdiga saker: förövaren som våldför sig på sitt offer. Lemlästningar, övergrepp. Men också manipulationer utan gräns, där rollerna blir omkastade på nolltid. Begäret kan också manipulera. Det kan bjuda ut sig, gränslöst. Göra sig till lags. Utsätta sig. Uppmärksamhet och kärlek till vilket pris som helst?
Huvudfiguren i Damaged Goods från 2019 rotar efter nya möjligheter i lådan, är beredd att slita av sig sina lemmar på sin jakt efter ett läckrare attribut, en ny kroppsdel som en ny accessoar. Kanske en knorr? I snabba inklipp åmar sig samtidigt en naken kvinna på ett mer traditionellt pornografiskt manér på golvet, kanske är hon förebilden, eller ett minne. Upplevelsen av det våldsamma silas här genom lager av det animerade våld som med tiden har härdat oss, men också öppnat nya bråddjup av cynism och ironi. En gradvis stilisering, bort från det bokstavliga: Tom & Jerry, till exempel, som många decennier senare så genialt parafraseras som Itchy & Scratchy i tv-serien The Simpsons.
Borås Konstmuseum
Något som kliar, någon som klöser. Men Djurbergs inspirationskällor är nog av annat slag och i installationen The Stone Garden befinner vi oss djupt inne i sagans värld. Sällsamma och vagt hotfulla blommor växer direkt ur stora stenbumlingar, orkidéliknande, kanske köttätande, och här och var glimmar och glittrar det, som en påminnelse om annorlunda skatter, sällsynta metaller som det kan vara värt att gräva efter, oavsett vad som råkar finnas ovan jord.
I rumsinstallationen Gas, Solid, Liquid påminner sagostämningen mer om Tusen och en natt: kroppsstora amforor fyllda med musik och – när man kikar ner i dem – sirligt animerade linjeteckningar av vätskor i bubblande metamorfos, som i en psykedelisk alkemisk process. Det är två av utställningens tre stillsammaste rum, i de övriga bryter leranimationerna igenom med våldsam och motsägelsefull prakt.
En nyproduktion och världspremiär som Borås konstmuseum kan vara stolt över är titelverket Only for the Wicked. Sju simultant projicerade animationer där Nathalie Djurbergs hela stilarsenal och egenartade figurgalleri ekvilibristiskt tumlar runt i karnevaliska berättelser om underkastelse, övergrepp och upphöjelse. Vi möter vargen, munken, ormen, djävulen, domaren, riddaren, hovdamen. Det är som en urspårad commedia dell’arte med en annorlunda rollbesättning, spetsad med kryddblandningar som skulle kunna heta Bosch och Brueghel.
Ingen position i hierarkin är given: ormen letar sig in under den biktande damens kjolar, i en kröningsscen kan den upphöjde inte få nog många sidenkuddar under sin bak, den fromme munken som betalat för sin kärleksstund står till slut i skampålen och får en morot uppkörd i röven. Narrativen är allt annat än rätlinjiga. Något psykologiskt finlir rör det sig inte om.
Musiken framförs den här gången på kyrkorgel, ödesdigra klanger till dessa inte helt lättolkade allegorier över begär, synd och skuld där ingen förlösning eller nåd är att vänta. Det är moraliteter utan sensmoral, och kanske ligger förlösningen just i betraktarens skratt – som tillkännager att det moraliska förnuftet kastar in handduken. Också det ett slags katharsis.
Mikael Olofsson
Borås konstmuseum, P A Halls Terrass, Borås. Pågår 10 juni – 5 november 2023
