Jag tänker mig Tilda Lovells små objekt i brons och trä som ett slags arkeologiska lämningar, inte ur jorden utan från en främmande värld. Eller Lovell kunde vara ett medium eller sierska som materialiserar fragment ur en kollektiv dröm. I ett minutiöst hantverk framkallar hon dolda scener från en tid före eller efter människan, kanske ett stickspår i evolutionen.
Trädet är ett återkommande motiv, dess rotsystem och grenar som sträcker sig och spretar i en expressiv koreografi, speglar varandra. Kvistar och grenar övergår i djur, skelett och kranier, ibland liksom korsfästa på trädet. I ett av träden hänger kadaver i grenverket som i Goyas ”Krigets fasor” eller bröderna Chapmans små skulpturer i samma anda. De små träden i brons kunde vara hämtade från mytiska offerlundar och galgbackar, på en gång kusliga och underbara som i sagan. Stämningen i denna scenografi utan vare sig människa eller gud böljar mellan, grymhet, skräck, slapstick och ömhet.
Det är något av samma fantasier som man kan hitta i de gamla alkemisternas och målarnas drömska bildvärld: en liknande objektivitet, barnets surrealistiska och stoiska blick som sakligt betraktar världens gång, ryser och roas, fascinerad men utan moralisk värdering. Som W.H. Auden då han iakttar i en målning av Brueghel; att det kusliga utspelar sig medan någon äter eller öppnar ett fönster eller bara vandrar förbi. Sådan är vår värld, så blir den tydligare. Gud finns eller kanske inte.
Peter Cornell
Anna Bohman Gallery, Karlavägen 15 B. Utställningen pågår 12 maj – 12 juni 2022