Han skulle nog kunna måla precis vad som helst, Omid Delafrouz. Det är vad som först slår mig, redan innan jag egentligen börjar se efter vad hans målningar föreställer. Flera av dem har en sorts luddig skärpa som gör att jag tänker på Ola Billgren, en annan målerisk kameleont med uttrycksmedlen i sitt grepp.
Delafrouz sätter samman olika bildelement i målningar av rätt skilda slag. En Matisse-parafras, en avbildning av ett rymdfoto av jorden och en målad text på tyska i gammal frakturstil är några ganska direkt avläsbara detaljer. Även Billgren målade bilder av bilder, bland annat föreställande trägravyrer eller just boksidor med den gotiska skrivstilen.
Med denna sin tredje utställning hos Andréhn-Schiptjenko tar Delafrouz ett rejält kliv och vidareutvecklar sin bildvärld. Men som betraktare blir jag lite handfallen inför de sex målningarnas bildgåtor. På ett sätt är det då bra att galleriet erbjuder en handledning som åskådligt förklarar Delafrouz olika bildkällor. Och fascinerande att följa hur referenser binds samman, men också lite som att jag står där med facit i hand. Som att målningarna faktiskt har en lösning.
Visserligen hade jag omöjligt kunnat räkna ut att en uppsträckt hand kommer från en förstorad barnteckning av Rimbaud. Eller att målningen med en stor och en mindre cirkel har en österrikisk valsedel från 1938 som ursprung. Kombinerad med titeln på George Grosz självbiografi.
Målningarna förändras efter jag läst förklaringarna, men blir de bättre? Ville jag verkligen veta allt detta? Och varför behöver jag en manual för att begripa dem? Om det är det jag gör nu.
Magnus Bons
Andréhn-Schiptjenko, Linnégatan 31. Utställningen pågår 8 januari – 19 februari 2022
