José Vera Matos utsökt komponerade transkriptioner på Galerie Nordenhake besitter en omedelbarhet och dragningskraft, som griper tag och drar betraktaren in i en ordlabyrint med 500-åriga anor. Denna bedrägliga konstruktion håller Latinamerikas identitet och verklighet i ständig förvandling. Något som den peruanska konstnären belyser utifrån olika postkoloniala texter, exempelvis västindiske filosofen Édouard Glissants Poetics of relation, som han appropierar och omformaterar under transkriberingen.
Verkens formalistiskt svala uttryck är det som lockar först. Den genomtänkta layouten, det minutiösa rutnätet, de klassiska bläckfärgerna. Och framför allt, den automatiska handstilen skriven med versaler i miniatyr och utan blanksteg.
Spanska, det tyder jag vid en närmare läsning av den annars svårbegripliga textmassan. Och ju närmare jag kommer Vera Matos bildskrift upptäcker jag att det bubblar och sjuder. Om påtvingad hegemoni och kvävande kontroll i de vertikala kolumnerna och kvadraterna samt den linjära skriften. Om motstånd och frigörelse eller andrum i de triangulära och zig-zag-liknande mönstren som konstnären lånar från Inkarikets konst och arkitektur. I de överlappande formateringarna och symbolerna ser jag våldet, krockarna och mötena, som utmynnat i en rastlös synkretism.
En transkription som fördelats på en myriad av geometriska former, tycks stå för en alternativ historieskrivning. Dess tydning är dock fördold, även bildligt talat. Och det därför att spanskan – och därmed en linjär läsning och ett dualistiskt tänkande – blev segrande uttolkare av verkligheten.
Gabriela López
Foto: Galerie Nordenhake, Hudikvallsgatan 8. Utställningen pågår 14 januari – 6 mars 2021
