Johan Thurfjell, Theater, 2016, 170x150x80 cm, wood, MDF, mini projector, speakers
Beskriv din konst med tre ord: Allvarsam, metaforisk, omsorgsfull.
Hur ser din arbetsprocess ut? Ett envetet arbete som då och då injiceras av nån liten glimrande tanke.
Vad inspireras du av? Naturen omkring mig, andras konst, musik, mytologiska berättelser och människans förmåga till tro och förtröstan.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Jag har en hög med utskrifter från nätet. Det kan vara nåt verk av nån konstnär som inspirerat mig på något sätt. I början av arbetsprocessen är de viktiga, men ju längre jag kommer i arbetet desto längre ner i röran på bordet hamnar de.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Thomas Houseago, Toriyama Sekien, Lars Nilsson, Caspar David Friedrich, Matthew Barney, Sopie Calle, Truls Melin och Tove Jansson.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Det finns många. ”Joanne” av Thomas Houseago, ”Exquisite Pain” av Sophie Calle, ”56 Minutes (after Kawabata) Spring” av Spencer Finch.
Vad är konst till för? Att öppna dörrar i människor.
Vad är konst inte till för? Konst kan väl vara till för det mesta. Men om den inte ger uttryck åt konstnärens ärliga intresse blir den ointressant.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Det kan jag inte svara på.
Johan Thurfjell är just nu aktuell med utställningen Det stora judedopet på Judiska museet c/o Tyska kyrkan (fram till 26/11), samt en soloutställning på Galerie Nordenhake i Stockholm som öppnar i januari 2018
