Skissernas Museum i Lund har så länge jag kan minnas varit det världskända museet som i Sverige är alldeles för obekant för den större publiken. Detta har alltid varit en källa till personlig förargelse eftersom Skissernas Museum inte bara är unikt i sitt slag, men även kan skryta med världens största samling av skisser, modeller och förlagor till offentlig konst från Sverige och utlandet.
Nu har museet, som varit stängt en längre tid, fått ett ordentligt ansiktslyft med ny arkitektur och en total upprustning av de tidigare lokalerna. Alla de tusentals skisser som museet förvarar finns numera i ett digitalt arkiv, men kanske allra viktigast är det förnyelsearbete som gjorts med de permanenta utställningarna. Salongshängningen är kvar. Den myllrande och levande känslan av att vara totalt omringad av konsten är också kvar. Däremot har verken fått nya kontexter som skapar intressanta dialoger genom att färska verk tillkommit. När exempelvis verk av Prins Eugen och Barbro Bäckström får chansen att möta konst av Carolina Falkholt eller Katrine Helmersson i den svenska salen, skapas kontakter och möten som berikar både samtida och äldre verk. Konstverken som så länge hängt på samma plats och i samma inramning har befunnit sig som i en slags kokong. Nu har de sprungit fram som en fjäril ur en puppa och dess rikedom exponeras för nya sammanhang i en samtida diskurs.
Skissernas Museum har länge haft ett program av temporära utställningar med fokus på konstverkets födelse, den kreativa process som leder fram till det färdiga verket. Det var ju Ragnar Josephsons tanke med museet redan när det grundades 1941. Med museets nya skepnad får också de temporära utställningarna mer höjd. Samtidigt som museet öppnar igen visas fyra olika utställningar som sträcker sig från street art till arkitektur, helt i linje med det breda spann av utställningstyper som museet rör sig mellan.
Gatukonstnären Swoons verk är ofta baserade på ämnen såsom sociala frågor eller miljö- och klimatrörelsen, ämnen som berör och engagerar. Till den platsspecifika utställningen på Skissernas Museum har hon träffat människor på flykt och lyssnat på deras berättelser (tv). Hjärtat av utställningen är en monumentalmålning av Maram, en kvinna hon mött i Malmö. Hennes strålande leende skiner ner på besökaren i Birgit Rausings sal. Samtidigt som Swoon berör jobbiga frågor – samtliga av hennes färgstarka väggmålningar är porträtt av människor på flykt – låter hon hoppet lysa igenom.
Andreas Erikssons utställning, ”Work in Progress”, handlar om det 11 meter höga verk han skapar för entréhallen till Nya Karolinska sjukhuset i Solna (tv). Besökaren får ta del av en film där konstnären intervjuas om projektet, en modell av entrén samt ett antal mindre målningar som Eriksson gjort under tiden han arbetat på sitt monumentalverk. Andreas Erikssons måleri ligger i gränslandet mellan det abstrakta och det figurativa, där naturen är det ständiga motivet. Utställningen på Skissernas Museum ger en unik inblick i hans arbete med verket till Nya Karolinska. De små tavlorna är små studier av naturen kring hans hem, och inte direkt kopplade till huvudverket, men ger besökaren en större bild av konstnären. Det är en utställning om en konstnär lika mycket som det är en utställning om ett offentligt verk.
Utställningen med modeller och bilder av arkitekturduon Elding Oscarson är inte bara fascinerande i sig själv, den är även högst relevant för museets nya utseende. Det är de som stått för museets nya entré och Birgit Rausings sal som tidigare var en öppen innergård. Den organiska tillkomsten av museets lokaler är ytterligare en viktig aspekt av museets identitet och idag är museet inhyst i byggnader från sex olika epoker. Modellerna och bilderna av Elding Oscarson ger en liten inblick i hur tankearbetet gick när entrén till museet skapades.
Även i utställningen med Charlotte von Poehls verk agerar museet både som inspiration och motiv samtidigt som det inhyser själva utställningen (th). Verket ”The Notepiece” har tillkommit efter konstnärens många besök på museet. Hon har gått igenom otaliga skisser, konstnärsbrev och dokument, och skapat ett verk med både konstnären och museet som grund. Verket består av ett enormt antal skisser och texter som fyller tre hela väggar i utställningen. Det är ett stillsamt och meditativt verk där hängningen av de många skisser reflekterar de permanenta utställningarnas mängd.
Med de fyra temporära utställningarna visar Skissernas Museum sin unika bredd och relevans för samtidskonsten. Museet är som institution, inspiration och idé en nödvändighet både för Sveriges konstliv och för förståelsen för den konstnärliga processen.
Johanna Theander
Foto: Andreas Eriksson och Johan Persson/Skissernas Museum, Finngatan 2, Lund. Utställningarna pågår 28 januari – 13 augusti 2017
