”Free Ai Weiwei”. Under Venedigbiennalen 2011 syntes budskapet lite varstans på allt från röda tygkassar till affischer uppklistrade på stadens husväggar. Den regimkritiske kinesiske konstnären hade fängslats anklagad för skattebrott, och konstvärlden var med rätta upprörd. Ai dömdes aldrig och släpptes efter några månader, men fick sitta flera år i husarrest. Sedan dess har han fått passet tillbaka, och har numera sin bas i Berlin. Men Ai reser över hela världen, upptagen med olika projekt kring flyktingproblematik.
Av detta ser man inga spår i Ais stora utställning på Helsingforsbaserade Galerie Forsblom (som nu utvidgar till Stockholm och flyttar in i Galleri Lars Bohmans tidigare lokaler). Förutom ett objekt med staplade livbojar i marmor. Kanske ett första smakprov på vad som kommer på flyktingtemat? I och för sig har Ai redan klätt in pelare i Berlin med flytvästar och låtit fotografera sig själv som drunknad på en grekisk strand. Ni vet vilket foto han anspelar på genom den – i mina ögon – svårsmälta handlingen.
Det brukar heta att Ai gestaltar omvandlingen av det kinesiska samhället. Och nog stämmer det. Han korsar urgamla hantverkstraditioner med den senaste teknikens anonyma ytmässighet. Han blandar västerländsk minimalism och popkonst med Kinas bildkultur. I samma verk. Ai avspeglar samhällsutvecklingen och kritiserar den samtidigt. Det är dubbeltydigheter som dessa hans konst hämtar sin kraft från.
I utställningen finns till exempel en samling traditionella kinesiska krukor men glaserade i samma metallglänsande färger som exklusiva bilmärken. Märkligt förslutna står de perfekt tillverkade objekten på ett vitt podium. I en glasmonter står en tvåtusenårig vas prydd med Coca Colas logga. Som ett uppdaterat museiföremål. Och så finns en berömd svit bilder – här i lego – som dokumenterar Ais performance från 1995 där han släpper en gammal urna i golvet.
Hur ska man förstå greppet att Ai går tillbaka och omgestaltar ett tidigare verk? Blir det ursprungliga fotografiet förhöjt genom att det byggs av legobitar. Tillkommer något nytt – eller är det ren kommers? Svårt att avgöra. Kanske både och. Andy Warhol gjorde samma slags motiviska återblickar på sin tid. För övrigt, en av Ais stora inspiratörer. I ett annat legoverk i utställningen framträder Ai i ett fyrdubblerat porträtt med starka färgkontraster just i Warhols välbekanta stil.
Över lag vi ser oklanderliga objekt, redo att omsättas på den internationella konstmarknaden. Det är en perfektion i nivå med de största av dagens konstnärer; eller ska vi istället säga de högst betalda? Jeff Koons namn dyker upp i huvudet. Att finska Galerie Forsblom lyckats fånga in en av världens just nu mest omsvärmade konstnärer är förstås något av en bragd. Och visst är det rätt speciellt att kunna ta del av konst på den här nivån på ett galleri i Stockholm.
Ändå, jag har svårt att se vad jag ska göra med dessa konstverk. Deras konceptuella upprepning tröttar. Verkens tydlighet är lika påfallande som deras yta är fulländad. Perfektionen i avsikt och utförande riskerar att kväva verken inifrån. Frågan är om Ai Weiwei nu behöver räddas från sig själv, om den lite krystade anspelningen på textens inledning ursäktas.
Fortfarande smart och brännande är ändå sviten ”Study of Perspective”, en fotografisk serie där Ai ger fingret åt politiska makthavare världen över, symboliserade genom berömda platser och byggnader. Vi känner igen Himmelska fridens torg, det brittiska parlamentet och Triumfbågen bland andra. Även konstverk som Tatlins torn finns med i urvalet. Får vi kanske längre fram se hur Ai pekar finger åt sin egen konst?
Magnus Bons
Foto: Galerie Forsblom, Karlavägen 9. Utställningen pågår 5 februari – 26 mars 2017
