Björn Stampes, ”Precis”, 2015. Oljefärg på jesmonite. 60 x 60 x 5 cm
Beskriv din konst med tre ord: Tredimensionell, kulört, tidskrävande.
Hur ser din arbetsprocess ut? Den brukar ta sin början i en nyfikenhet på hur något skulle kunna se ut om jag gick tillväga på ett visst sätt, vad jag kan göra av ett material eller ett utseende som intresserar mig. Jag testar, gör provbitar och delar som jag vill få att fungera tillsammans, jag vill se vad de gör med varandra. Det är ett pusslande utan förlaga, där delar byter plats, riktning, kulör, ersätts…
Efter hand uppstår i bästa fall ett slags associativ logik, en kedja av betydelser, vilken jag följer. Vid det laget har jag tappat greppet om vad jag sysslar med, vilket också är meningen. Jag vill förlora kontrollen. Jag önskar att i slutänden stå inför något slags faktum, närmare än så kan jag nog inte formulera det. Det är förmodligen inget intellektuellt arbete. Den fysiska aspekten av det här pusslandet är viktig, själva handhavandet av den visuella informationen. För mig är det något väldigt tilltalande i att kunna limma på eller såga bort lite innehåll vid behov. Ibland kan det räcka med att vrida lite på någon del.
Vad inspireras du av? Det kan vara annan konst, utseenden, tecken, material. Musik, litteratur. Mänskligt beteende. Funderingar kring vilka sätt vi uttrycker oss på, attityder, syften. När det kommer till bilder tittar jag lika gärna i en serietidning som på Manet. Alltid upptäcker man något.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? I den mån det finns några är det egna verk i olika grader av färdigställande. Att vara omgiven av musik är i så fall viktigare, just nu gärna Napalm Death, tidiga Carcass, en del Venetian Snares, Doormouse, Shizuo m.m. Med vissa avbrott för något trevligare. Sedan ligger det förstås konstböcker lite varstans. Jag har väldigt stökigt, då tänker jag bättre.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? De är många, men om jag nu ska välja en… skulle jag kanske säga Donald Judd.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? På Historiska Museet i Stockholm finns ett altarskåp från Törnevalla kyrka som jag gärna hade varit upphovsman till, det är otroligt fint.
Vad är konst till för? Det är fascinerande och vackert att vi har uppfunnit något så irrationellt som konst. Jag antar att fenomenet i sin luddighet svarar mot ett behov av en projektionsyta som låter oss begrunda och beskriva oss själva och vår värld. Eller åtminstone låter oss tro att vi gör det. På det personliga planet tänker jag att konsten är ett område där man på olika sätt ger uttryck för eller når erfarenheter som inte får plats någon annanstans. Men det egentliga syftet för min del är kanske att flytta på en molekyl i skallen för att jag ska må bättre, vad vet jag.
Som företeelse betraktad är väl konsten inte mer märklig än möjligheten att gå och handla en liter mjölk i mataffären, men vi verkar ha större problem med konsten än med mjölken.
Vad är konst inte till för? Något som irriterar mig är att konsten ständigt ska ges legitimitet utifrån någon slags ändamålsenlighet. Det är så paradoxalt att vi har svårt att acceptera utsagorna från något vi själva skapat, eller pekar de på sånt vi inte vill kännas vid eller tycker är oviktigt? Hur som helst, konst som för starkt underordnas vissa syften, som t.ex. ska vara politisk, pedagogisk eller till nytta, fungerar dåligt för mig. Den konstnärliga formuleringen är en skör historia och mödan att få till ett ”godkänt” innehåll kan resultera i att den ansträngningen tar för stor del av verket i anspråk, att uttrycket blir fattigare. Sedan behöver det inte handla om en styrning utifrån. En för stor ambition hos konstnären att nå ut, provocera, uppfattas som intelligent, skicklig, ond eller vad det nu är, kan också störa.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Kanske om folk lade mindre tid på att renovera sina lägenheter?
Björn Stampes visade under hösten 2015 sina verk på separatutställningen ”Information saknas pga” på Konstakademien i Stockholm. Han medverkar i ”Samlade verk! 30 år med Maria Bonnier Dahlins stiftelse” på Bonniers Konsthall, 22 maj – 28 augusti, och ställer ut på Passagen Linköpings Konsthall, 15 oktober – 27 november 2016.
