Det konstnärsdrivna galleriet Candyland har en förmåga att hitta bra målare och ofta är de konstnärskap de presenterar okända för eller oetablerade på svensk konstscen. Även denna gång bjuder galleriet sina besökare på ett intressant och omsorgsfullt måleri i mindre format. Philibert Delécluse kommer från Belgien och visar sin konst för första gången i Sverige.
Måleriet ligger inte långt ifrån det man kan se svenska kolleger visa på den svenska utställningsscenen. Men det finns en skillnad, även om den är svår att sätta fingret på. Jag vill påstå att den ligger i ett intellektuellt anslag som emellanåt överskuggar färg- och formtraditionen. När jag frågar konstnären var han hämtar inspiration från berättar han om bakgrunden till en målning av små människor klädda för en dag på kontoret, stående på grenar i ett högt träd. Inspirationen är hämtad ur boken Klätterbaronen av den italienske författaren Italo Calvino. Den handlar om en pojke som besviken på världen klättrade upp i träd och tillbringade återstoden av sitt liv där. Det verkar som att en del av denna inspiration kommer ur den idé Calvino arbetat utifrån. Calvino tillhörde författargruppen Oulippo, där författarkolleger gav varandra utmaningar som begränsade möjligheterna att uttrycka sig. T.ex. att skriva en hel bok utan att använda bokstaven E. Calvinos utmaning var att skriva en bok om någon som levde ett liv utan sätta fötterna på jorden. (Oulipo betyder ”verkstaden för potentiell litteratur”, och deltagarna experimenterade med nya former för skönlitteratur. Det fanns en svensk motsvarighet under 80-talet, Politbyrån – Potentiella litteraturbyrån – som gav ut tidskriften Byrålådan med mottot ”vi skriver för Byrålådan”. )
Philibert Delécluses målningar har en apokalyptisk stämning; en flotte med några få överlevande kämpar mot stormen, en enorm sten rullas med möda uppför en backe och hotar oavbrutet att övermanna och rulla tillbaka över dem som kämpar med den. I kombination med den litterära inspirationen finner man en koppling till utställningstiteln Spelet har gått för långt. Den intellektuella utmaningen möter verkligheten. Någonstans tar leken slut och livets allvar tar vid. Trots de fina Märklinfigurerna och plastdjuren som vi känner igen från barnens lekar förmedlar målningarna en känsla av förestående katastrof och vilsenhet inför en värld som tycks hota eller övermanna oss. Samtidigt finns i målningarna en lustfylld kreativitet som gör att de, innan dystopin fullständigt tar över, svänger tillbaka till att vara en lek vi själva kan styra. Vad vore leken utan allvar? Kanske inte så spännande i längden, åtminstone inte för den vuxne? Det är möjligt att det dystopiska inslaget i utställningen är färgat av världsläget. Kanske är det en verklig oro över hur världen och Europa håller på att förändras man ser avspegla sig i målningarna? Krig och terrorism, starka krafter och motpoler mäter sig med varandra, välfärden hotas. Och konsten är kanske den mest konstruktiva scenen att prova möjliga strategier eller spegla sina rädslor på.
Delécluse bygger sina bilder på samma sätt, genom att korsa fiktion med verklighet. Han har ett arkiv av föremål, hus och figurer från Märklinjärnvägar, plastdjur, träd, gamla leksaker, bilar, båtar och krigsrekvisita. Med dessa bygger han scener. Han har också ett fotoarkiv med bakgrunder från sin egen omgivning, både stad och land, tagna av honom själv. Han kombinerar scenerna av föremålen med fotobakgrunderna, det fiktiva möter verkligheten igen. Därefter gör han ett foto av den slutliga bilden. Ibland skrivs fotot ut på duken och används som grund för målningen, ibland håller han det i handen och målar av det. Oavsett vilket har målningarna tillkommit med omsorgsfullt hantverk. De har tydliga referenser till ett gammalt ”mästarmåleri” men den slutliga upplevelsen är absolut samtida.
Adress: Gotlandsgatan 76, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 27/3 – 12/4
Maria Johansson (text), Candyland (foto)
