
Lyckligtvis gäller något helt annat när Millesgården öppnar portarna för Cajsa von Zeipel. Dels har man valt att placera henne i konstnärshemmet i stället för i den stora utställningshallen, dels består hennes bidrag av verk som var färdiga långt innan utställningen var planerad. Någon har beskrivit den samtida konstnärens predikament som att försöka ta sig igenom ett mörkt rum fullt med möbler. Risken är överhängande att man får blåmärken både här och där under försöken att hitta en egen väg. Och Carl Milles mastodontiska skulpturer är fysiska hinder som heter duga. Å andra sidan är det svårt att tänka sig en större utmaning än att hantera samvaron med Milles konstnärskap, som idag känns tämligen nattståndet och svårt att förknippa med något som händer idag (annat än de olyckliga förbindelserna med nazismen).

Faktum är att den ömtålighet och sårbarhet som von Zeipels figurer alltid burit på som en underton bortom det utmanande och spektakulära förstärks i Millesgårdens utställning. Man upphör efter ett tag att hisna inför de skyhöga klackarna, stringtrosorna och de andra porr- eller klubbattributen. I stället är det de unga kvinnornas blickar man dras till, ömsom kaxigt genomborrande, ömsom riktade inåt mot en värld där mörker och ljus stämmer möte med varandra. För den som befarat att Cajsa von Zeipels kometkarriär förr eller senare måste få en dipp är i alla fall inte utställningen på Millesgården en självuppfyllande profetia. Här slår det gnistor på ett dunkelt, fantasieggande sätt. Den svängom som Carl Milles bjuds på av Cajsa von Zeipel tjänar bägge parter på.
Adress: Herserudsvägen 32, Lidingö
Utställningen pågår under perioden 21/2 – 22/3
Anders Olofsson (text och foto)





















