Pong räknas till ett av de allra första dataspelen. Det introducerades som arkadversion hösten 1972 av Nolan Bushnell och hans nystartade företag Atari Inc. Namnet ”Pong” kommer från det ljud som uppstår då man träffar bollen som studsar mellan de två racketarna i spelet, men kan också ses som en förkortning av sporten ”Ping-Pong” som spelet efterliknar. ”Pong” blev snart en världssuccé och lanserade lagom till julen 1975 i en hemversion ”Home Pong”. Rent estetiskt är Pong bland de enklaste spel som finns. Det består av två rektanglar som spelarna kan förflytta vertikalt, upp och ned, och en rund vit cirkel (bollen) som studsar fram och tillbaka på skärmen. Det gäller för spelarna att returnera bollen till motståndaren, och missar man vinner motståndaren en poäng precis som när man spelar tennis eller ping-pong. Kanske är det spelets minimalistiska enkelhet som inspirerat så många konstnärer, för ”Pong” är nämligen det dataspel som förekommer mest i olika konstnärliga koncept. I Tyskland arrangerade man 2006 en vandringsutställning med namnet ”pong.mythos” där runt 30 konstnärer medverkade med olika konstverk inspirerade av spelet. Troligen finns det ett dussin konstverk till som man kan lägga till på den listan.
”Pong” har som bekant ett karaktäristiskt ljud, och de amerikanska konstnärerna Hindman/S Kiser/T Morowati har i verket ”Sonic Body Pong” (2006) tagit fasta på detta. Här får spelaren själv agera racket genom att ha en stor grön rektangel på huvudet och bollen finns bara som ett ljud som spelaren hör i hörlurarna. Spelaren måste med hjälp av ljudet avgöra var bollen befinner sig på spelplanen och själv förflytta sig dit för att returnera bollen till motståndaren. När man träffar bollen med racketen kan man som spelare avgöra på ett ungefär hur den kommer att bete sig eftersom bollen i ursprungsspelet följer vissa matematiska principer, men i ”BioPong” från 2005 har de Österrikiska konstnärerna Hanig och Savicic ersatt bollen med en kackerlacka, vilket gör det hela lite mer oberäkneligt. Spelarna måste med sina kontroller få kackerlackan att röra sig över den andra spelaren linje för att vinna poäng. En kackerlacka bryr sig nu inte speciellt mycket om att den är med i ett spel eller inte och till skillnaden från det riktiga spelet hamnar bollen ofta i viloläge, men det kan ju beror på att det är en ”bug” i spelet.
Även Guillaume Reymond har utgått från levande varelser i sin version av ”Game Over Pong”. I en teatersalong sitter sju människor, tre längst ner och tre längst upp i en rad och i mitten finns en person som är bollen. Reymond har sedan tagit stillbilder efter varje förflyttning i salongen och klipp ihop till en film som visar en mänsklig version av ”Pong”. På samma sätt har konstnären skapat mänskliga-pixelversionen av Space Invaders, Tetris och Pole Position. Filmen med den mänskliga versionen av Tetris van första pris i kategorin ”Creative” på YouTube Awards 2007.
Den danska konstnären Anders Visti ”Pongdrian” från 2007 är en videoinstallation där konstnären Piet Mondrian möter dataspelet Pong. Filmen visar en traditionell Pong-spelplan med en Mondrianmålning i mitten. När bollen träffar målningen faller Mondrians konstverk sönder i sina olika färgfält och blir till hinder för bollen. Målningens bryts ner alltså och integreras i själva spelet. Mondrian verkar vara ett tacksamt motiv när det gäller kombinationen dataspel och konst för 2004 gjorde konstnärsgruppen Prize Budget for Boys verket Pac-Mondrian där du spelar Pac-Man i banor gjorda efter tavlor av Mondrian.
Det finns också några versioner av Pong som letat sig ut i stadsrummet. ”Blinkenlights” var namnet på en installation som förvandlade ett höghus vid Berlin Alexanderplats till världens största interaktiva skärm där man bakom 144 fönster placerade lampor som kunde tändas och släckas, vilket skapade en matris på 18×8 pixlar. Förbipasserande kunde sedan ta upp sin mobil och ringa ett nummer och därefter spela Pong på fasaden mot datorn, var det två som ringde upp samtidigt fick de spela mot varandra. Ett annat exempel är ”de PONG Game” som består av ett Flashscript av Arjan Westerdiep vilket gör det möjligt att spela Pong på en husfasad. Spelet projiceras på väggen och fönsternischer och andra arkitektoniska element som sticker ut blir naturliga hinder i spelet. I spelet studsar inte bollen i förutsägbara vinklar utan byter plötsligt riktning då den träffar en utskjutande del på fasaden. Eftersom farten hela tiden ökar när du träffar bollen blir spelet också svårare och svårare då spelaren inte kan förutse hur bollen kommer att studsa på nervägen.
Det är svårt att tro att två rektanglar och en rund cirkel kan ge upphov till så många kreativa idéer och tolkningar, men det är kanske enkelheten i spelet Pong som skapar utrymme för kreativa tolkningar? Pong är ett bra exempel på hur konstnärer kan förvandla och utveckla en mycket enkel idé och form till en kreativ variationsrikedom med många nya intressanta infallsvinklar.
Bilder (uppifrån och ned): Guillaume Reymond, Arjan Westerdiep, Anders Visti
Länkar:
Utställningen: pong_mythos: http://www.pong-mythos.net/
Secret Pong Level: http://www.konstperspektiv.nu/gameart/pong.html
2008-05-07 Mathias Jansson (text), respektive konstnär (foto)