Det finns miljontals bloggar runt om i världen fyllda med politiska åsikter, existentiella funderingar, skvaller, vardagsnoteringar, sex och spam, så varför skulle inte även världens mest kända New Media konstnärer Joan Heemskerk och Dirk Paesmans alias Jodi också ha en blogg? Jodis blogg hittar man på adressen http://blogspot.jodi.org/ . Den som förväntar sig att hitta något läsvärt i form av konstnärernas tankar om samtidskonsten eller bilder från pågående projekt kommer att bli grymt besviken. För allt som Jodi lägger händerna på, om det så är dataspel, hemsidor eller bloggar, börjar dem genast, som nyfikna barn att plocka isär och bryta sönder för att se vad som döljer sig under ytan.
Samma sak gäller för Jodis blogg. Här har man i princip vänt ut och in på bloggen. Man har utgått från Googles tjänst Blogger, men istället för att visa texter och bilder för besökarna som är det vanliga, visar man istället upp koden som bygger upp bloggen. För den som har använt Blogger och själv försökt att ändra utseendet känner säkert igen dem kommandon som finns på hemsidan. Istället för titel på Jodis blogg hittar man koden <$BlogTitle$> och istället för de postade inläggen hittar man <$BlogItemBody$>. I vanliga falla ersätts dessa koder av ett innehåll. <$BlogTitle$> blir det namn du har döpt din blogg till och <$BlogItemBody$> blir ett inlägg som du har skrivit.
På Jodis blogg finns också en blogroll, dvs. länklista till andra bloggar. Länkarna går till bloggar som konstnärerna har skapat. Besöker man någon av dessa kommer man att överraskas av ett till synes kaotiskt virrvarrr av blinkande bilder och scrollande texter i olika färger, alltså inte helt olikt många av Jodis andra nätkonstverk. Dekonstruktion är ett ord som ofta nämns när man pratar om Jodis nätkonst, eftersom deras konst bryter ner och dekonstruerar kända gränssnitt som vi hittar på skärmen. Andra begrepp som brukas användas är kaos och virus, eftersom det känns som ett virus har invaderat datorn och håller på att förstöra all information när man besöker någon av deras hemsidor. Jodi konst går nu mycket djupare än det första intrycket av att försöka oroa och chockera besökaren.
Nätkonst bygger liksom allt annat man ser på nätet på kod. Kod är i grunden ett programmeringsspråk som har en speciell syntax och grammatik. Ett av de mest kända språken på nätet är t ex HTML, som betyder Hyper Text Markup Language. Man kan fråga sig om inte mycket av nätkonsten ligger litteraturen närmare än bildkonsten? Även om det rör sig om bilder, ljud och video så består konstverket i grunden av ett språk, en uppsättning meningar som beskriver vad som ska hända. Grunden för ett språk är som bekant förmågan att kommunicera ett budskap, men vad händer när språket inte längre räcker till och vi inte förstår varandra? I en intervju har Jodi sagt att deras favoritförfattar är Samuel Beckett och nog finns det många likheter mellan Beckett och Jodi. Båda intresserar sig för vad som händer när kommunikationen mellan människor kollapsar. I Jodis fall är scenen den världsomfattande kommunikationsplattformen som kallas Internet, som ska underlätta kommunikationen mellan människor i hela världen, men vad händer när denna plattform inte längre fungerar som det är tänkt? Jodis konstverk har även många paralleller med andra litterära riktningar, som den dadaistiska och konkreta poesin och poeter som Triztan Tzara, Kurt Schwitters, eller varför inte svenska konkretister som Öyvind Fahlström och Bengt Emil Johnson. Internets utvidgade multimediala språk med bilder, ikoner, video och text blir för Jodi byggstenar för att skapa visuell poesi i den dadaistiska och konkreta traditions efterföljd.
Egentligen är det ganska paradoxalt att man kan använda programmeringsspråk för att skapa konstverk som visar på uppenbara brister och glipor i vår kommunikationsmodell, eftersom ett programmeringsspråk, till skillnad från poesi, inte kan användas för att improvisera, skapa nya ord, strunta i skiljetecknen osv., utan här måste alla kommandon vara rättstavade och slaviskt följa programmeringsspråkets grammatik för att det ska fungera. En bruten kommunikation och ett missförstånd leder bara till ett felmeddelande. Det finns inte heller något utrymme för missförstånd mellan den som har skapat koden och den som tar i mot instruktionerna, i det här fallet konstnären och datorn. Datorn gör precis som den blir tillsagd, den tolkar inte, läser inte mellan raderna och förstår inte ironi. När Estragon i Becketts drama ”I väntan på Godot” i avslutningsrepliken säger ”Nu går vi”, så förstår vi att de två luffarna kommer att vara kvar. För en dator betyder det att dem helt enkelt går därifrån. När Jodi ber datorn skapa ett gränssnitt som är omöjligt att använda, gör datorn det utan att ifrågasätta varför, medan vi som besökare på en gång börjar fundera och tolka vad det hela betyder. För kommunikation innebär inte bara att man förstår, utan också att man ifrågasätter och tolkar budskapet, och kanske till och med att man missförstår det.
2008-06-01 Mathias Jansson (text), Jodi/Dirk (foto)