Publicerad 11 december 2017 Av I Gå och se! Med 9311 Visningar

Ylva Ceder på Wetterling Gallery

Detta är Ylva Ceders tredje utställning på Wetterling Gallery och för varje gång får hennes målningar ett allt större format. Inte mig emot, ju mer Ylva Ceder, desto bättre. Det finns få konstnärer som på ett så gripande och precist sätt fångar den svenska vardagen och de miljöer som vi oftast förbiser. Det sätt på vilket hon varsamt frammanar korvkiosker, tomma biosalonger eller kebabrestauranger ger en nyanserad bild av Sverige utanför storstadsområdena.

Det som karaktäriserar Ceders konst har nog alltid varit den lite övergivna känslan. Även då hon befolkat verken med människor. Deras närvaro förstärkte ödsligheten, men i sina senaste verk har Ceder skalat bort all mänsklig närvaro i målningarna. Människorna som tidigare tog plats i verken fungerade snarast som indikatorer på tomhet; en man som lutar sig mot väggen i biosalongen pekar just mot att biosalongen i övrigt är helt folktom. Ceders nya verk känns märkligt nog mindre övergivna, trots avsaknaden av mänsklig närvaro.

Även motiven har ändrats något. Från korvkiosker och tandläkarmottagningar har Ceder skiftat fokus till Hälsingegårdar och kyrkomiljöer från Dalarna, Hälsingland och Uppland. Tidigare har hon alltid målat fiktiva platser men här har hon valt faktiska gårdar, där traditionella väggmålningar finns bevarade. Dessa har hon sedan bytt ut mot motiv från medeltida persisk konst och ornamentik från Mellanöstern.

Det tar en stund innan man som betraktare ser diskrepansen mellan miljöerna och ornamentiken. Det är en indikation på att den typ av mönster som ofta kallas för traditionellt svensk, såsom kurbitsmåleri till exempel, faktiskt hämtat inspiration från helt andra delar av världen. Ceder visar i dessa nya verk på att ”traditionell” kultur är en konstruktion. Motiv och formspråk är flytande och rör sig mellan kulturer. Det går att säga mycket om hur passande dessa verk är i dagens debattklimat, där nazistiska och främlingsfientliga åsikter tar plats i finrummen och där det ”typiskt svenska” konstrueras till någon form av utopi. Däremot känns Ceders verk inte alls politiska, hur mycket de än passar i dagens diskurs. Snarare upplevs de som en lågmäld hyllning till de möjligheter som transnationell kultur innebär och till det utbyte mellan länder som skett historiskt.

Att Ylva Ceder sedan är en begåvad konstnär som visar på en konstant utveckling är ju inte heller fel. Liksom i tidigare verk visar hon att hon bemästrar ljus, dagsljus, lampsken, skymning och solsken som ingen annan. Texturen i målningarna (Ceder målar alltid på träpannå) blir allt mer intrikat och hon låter ibland träets egen yta lysa igenom för att skapa rätt effekter. Dörrar på glänt, halvt upplysta tamburer och skymten av andra rum gör att det alltid finns mer att se i hennes verk, hur länge man än betraktar dem.

Johanna Theander

Foto: Wetterling Gallery, Kungsträdgården 3. Utställningen pågår 15 november – 22 december 2017

Jag har studerat konstvetenskap vid Lunds Universitet där jag har en kandidatexamen i konstvetenskap och en kandidatexamen i kulturstudier med inriktning på intermediala studier. Jag håller på att avsluta en master examen i visuella studier.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.