William Wegmans utställning på Artipelag är inte retrospektiv. Vore den det skulle den vara som en schweizerost, det vill säga god förvisso men full av hål. Senast stockholmarna såg en utställning med William Wegman var på Galleri Charlotte Lund 2003. Den som förväntar sig en hel presentation av Wegman kommer att blir alltså att bli ordentligt besviken. Är man däremot öppen för en ny ingång till Wegmans breda konstnärskap kan besöket bli riktigt intressant. Wegmans konst rymmer också så mycket mer än de hundfotografier för vilka han är mest känd. Utöver några av dessa visar utställningen ”Hello Nature” upp en skicklig målare och innovativ tecknare. Vissa av Wegmans målningar framstår dessvärre i denna kontext mer som övningar eller skolarbeten, även om de är fint utförda. För att bättre kunna ta till sig dessa verk så vore det intressant att få se en linjär utveckling i Wegmans måleri och teckningar. Att även få se ett större urval av hans filmer och fotografier skulle dessutom ha varit angeläget för att riktigt förstå Wegmans konstnärskap.
Utställningen ”Hello Nature” ger oss en fingervisning om hur Wegman som ung, närmade sig natur och friluftsliv genom mysterieromanerna ”The Hardy Boys”. Just de återkommer också i utställningen med en film med Weimaraner-hundar i rollerna. Mer om denna senare. Detta sätt att närma sig naturen på, känns nära besläktat med estetiken i Wes Andersons film ”Moonrise Kingdom”. I denna film skulle man kunna säga att rekvisitan på sätt och vis spelar huvudrollen. Anderson bjuder i vilket fall på underbara miljöer från 1950-talet med scoutromantik med tygmärken, gasolkök, fiskespön, timrade stugor med mera. Kort sagt en fröjd för ögat, för nostalgiker. Samma känsla återkommer alltså i ”Hello Nature”, vilket ger en ny dimension till Wegmans konstnärskap. Detta resonerar även till konsthallen Artipelag i stort. Filmen ”The Hardly Boys in Hardly Gold” är en mycket rolig och medryckande 30 minuter lång historia där Weimaraner-”pojkarna” löser mysterium medan deras föräldrar fördriver tiden på golfbanor och i sjön med fiskespö och vadarstövlar.
Vissa personer direkt skäms över att älska Wegmans hundbilder. Men inte handlar dessa om kitsch? Då skulle humorn och ironin utebli. Och i de bilder där det inte är direkt humoristiskt utan snarare estetiskt, finns inget precis publikfriande. Wegman, visar det sig, har arbetat sig fram under sin utbildning genom allsköns konsthistoriska stilar. Detta kan man absolut se i komposition och innehåll i Wegmans hundporträtt. De är bland annat fulla av referenser till äldre måleri. Wegman jobbade också med konceptkonst under 1970-talet. Han valde att göra sina performance:ar framför videokamera istället för inför publik. Ett bra drag skull det visa sig. De utfördes medvetet lo-tech i kontrast till popkonst och annan då rådande stil.
När hunden ”Man Ray” blev huvudfokus för Wegmans arbete innebar det ett helt annat slags exponering och framgång. Det intressanta med dessa bilder är hur de talar både till initierade och till andra. Hundarna har ömsom nollställda, uttryckslösa och ömsom nyfikna och karaktärsfulla ansikten, och detta talar till människor på ett tydligt vis. Och det är kanske där på knivseggen mellan banalt och ”på pricken” som komplexiteten och briljansen i Wegmans konstnärskap kommer fram. Men det är inte i första hand det denna utställning handlar om. Naturen kan vara något som vi formar, tämjer och låtsas vara en del av. I själva verket romantiserar och använder vi den ofta för vår njutning och avkoppling, medan den rent objektivt mest handlar om överlevnad. ”Hello Nature” passar väl in på en konsthall byggd med väldoftande tjärat trä, i klassisk skogklädd skärgårdsidyll. Artipelag har därtill en strålande arkitektur med strama, starka linjer, som både smälter in och bryter av från sin miljö.
Adress: Artipelagstigen 1, Gustavsberg
Utställningen pågår under perioden 25/5 – 29/9
Jakob Anckarsvärd (text), Jean-Baptiste Beranger (foto)
