Publicerad 24 juni 2010 Av I Konstkommentarer Med 2028 Visningar

Vem är rädd för Sankt Sebastian?

sansebastianWarszawas Nationalmuseum öppnade den 11 juni en utställning som för några år sedan skulle ha varit omöjlig att genomföra och som även idag kan beskrivas som kontroversiell. Polen har länge varit ett starkt fäste för den katolska kyrkan och synen på homosexualitet i landet kan beskrivas som konservativ och stundtals homofobisk. Att Nationalmuseet, som betraktas som en av de mer konservativa institutionerna i Polen, visar utställning Ars Homo Erotica kan därför ses ett tecken på förändring när de gäller de homosexuellas situation i landet. Utställningen är gjord av en den externa curatorn Pawel Leszkowicz och innehåller runt 200 konstverk. Leszkowicz har gjort en queerläsning av Nationalmuseets egna samlingar och ställt dem i dialog med samtida verk av östeuropeiska konstnärer. I nio olika sektioner med teamiska inriktningar kan besökaren ta del av homoerotisk konst från antika skulpturer av nakna män och krukor med Sapfomotiv till Karol Radziszewskis nyproducerade videoverk ”Sebastian”.

Den kristna martyren Sankt Sebastian har blivit en av 1900-talets stora gayikoner. Myten om den vackra unga mannen som blir avrättad av romarna för att han var kristen, har inspirerat många konstnärer genom åren. Ett av de nio utställningsrummen har därför tillägnats Sankt Sebastian, ett rum med exempel på hur motivet har gestaltats under olika epoker. Men i fokus står Radziszewskis starka och grymma videoverk ”Sebastian”. Det är en video som visar några soldater som för en ung man genom skogen, i en glänta stannar de och misshandlar honom till döds genom att sparka på honom när han ligger ner. Hans berövas under misshandeln sin kläder och hängs upp i ett träd innan en av soldaterna slutligen sätter en kula i honom. Det är en kort, intensiv och grym film som saknar dialog. Ljudet av de dova sparkarna mot den försvarslösa kroppen biter sig fast i minnet och man kan inte låta bli att dra parallellen till andra verkliga fall där homosexuella och andra avvikande människor har fallit offer för t ex nynazisternas kängor. 

loveNaturligtvis förgicks den här utställningen av en hel del diskussion, som sträckte sig ända upp på riksdagsnivå i Polen, där konservativa krafter ville stoppa utställningen för man tyckte inte det var lämpligt att homosexualitet ” marknadsfördes” på landets Nationalmuseum. Men som tur var fanns det ännu starkare krafter som ville visa att Polen var ett tolerant land med en öppen syn på homosexualitet. Ett land som i år är det första östeuropeiska landet som är värd för Europride. En manifestation där runt 50000 deltagare från hela Europa kommer att delta och gå med i den stora i prideparaden rakt genom centrala Warszawa för att stödja de homosexuellas rättigheter. 

I Sverige har det den senaste tiden också pågått en intensiv diskussion kring konst, homosexualitet och religion. Elisabeth Ohlson Wallin som länge arbetat med homosexualitet och queerfrågor fick t.ex.  inte visa sin utställning “Jerusalem” på Världskulturmuseet i Göteborg. Redan 1998 blev det debatt kring hennes fotoutställning “Ecco Homo”, där kända passager ur Bibeln fotograferades med homosexuella och queerpersoner i huvudrollen. Utställningen “Jerusalem” är en fortsättning på temat religion och homosexualitet. Wallin reste ner till Jerusalem och fotograferade homosexuella personer från de tre stora religonerna islam, kristendomen och judendomen. Fotografierna kommenterades sedan med hjälp av citat ur religiösa texter som fördömde homosexuella handlingar. Ledningen på Världskulturmuseet i Göteborg valde dock att stoppa utställningen, som man sa av hänsyn till religiösa grupper som kunde kända sig utsatta och kränkta av bilderna.

Ett av de starkaste verken i Homo Ars Erotica-utställningen är Tomasz Kawszyns verk ”Love” från 2009. Det består av två vita skjortor hopsydda vid bröstet. Skjortorna hänger i en tunn tråd från taket vilket skapar ett lätt, svävande och oskuldsfullt uttryck. Det vilar något skört och sublimt över installationen, men backgrunden är snarare chockerande svart. ”Love” är ett verk som handlar om två irakiska tonårspojkar som avrättade i Irak i juli 2005, deras ”fruktansvärda” brott mot mänskligheten var att de var homosexuella. Det är i det perspektivet man måste ställa hela debatten om konst och religion. Är det religiösa regelsystem och idéer som vi ska värna om i ett demokratiskt samhälle eller är det individens rättigheter att få säga, tro och vara på ett visst sätt som vi ska försvara? Polen verkar i alla fall tagit några steg framåt för den enskilda och de homosexuellas rättigheter, medan Sverige snarare verkat har tagit ett steg bakåt av rädsla för att stöta sig med religiösa grupperingar. Världskulturmuseet har visserligen gjort en helomvändning i fallet Elisabeth Ohlson Wallin och kommer att visa fotografierna, och naturligtvis kan man alltid försöka limma ihop en värdegrund igen, men de uppkomna sprickorna kan man inte dölja.

Bilder (uppifrån och ned): Karol Radziszewski, Tomasz Kawszyn

Adress: Al. Jerozolimskie 3, Warszawa
Utställningen pågår under perioden 11/6-5/9

Mathias Jansson (text), Nationalmuseet (foto)

Mathias Jansson konstkritiker med inriktning mot New Media Art, främst Game Art och net.art. Har tidigare skrivit för bl a för Konstperspektiv och Computer Sweden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.