<

Publicerad 05 september 2013 Av I Gå och se! Med 1879 Visningar

Ulf Lundin och Sonja Nilsson

UL1301Ett par aktuella utställningar berör betraktarens position på intrikata sätt; Ulf Lundins filminstallation 5-9 på Galleri Magnus Karlsson och Sonja Nilssons labyrintliknande miljöbygge på Färgfabriken. Relationen mellan verk och betraktare kan se ut på nästan hur många olika sätt som helst, men i båda konstnärernas utställningar ges besökaren rollen av voyeur. På grund av innehållet och av hur verken är konstruerade. Betraktandet skapar ett slags intim distans – hos Nilsson sker det genom verkliga fönster som öppnar sig in mot ett antal suggestiva teatrala tablåer, stilmässigt påminnande om något Edward Kienholz kunde konstruerat. När en scen släcks ned tänds nästa, och betraktaren leds genom händelseförloppet i en utekväll som slutar riktigt illa. Två gånger i timmen utspelar sig detta våldsamma drama i Färgfabrikens nedsläckta stora sal. Lundins väldiga filmvägg har inte samma direkthet, ett större avstånd finns inbyggt i själva tekniken, men illusionen fungerar ändå på ett närmast mästerligt sätt. Lundins digitala verk visar en modern kontorsfasad med oändliga rader av fönster. Allt är synligt. Det är mörkt utanför och enstaka av de anställda dröjer sig kvar på jobbet, kanske avslutar de ett möte eller äter en bit. Kameran panorerar byggnaden, den zoomar in och ut på de olika rummen, och rör sig viktlöst som om den letar efter något den inte kan hitta.

sonja_webI båda verken kommer jag som betraktare en aning för nära det som sker. Även om Nilssons berättelse är fiktiv, och Lundins konstruktion bygger på dokumentärt material, spelar båda på lockelsen i att iaktta något förbjudet. Att se utan att synas. Verken fascinerar genom deras omedelbara struktur som gör mig delaktig i det som spelas upp. Samtidigt använder de hela sitt register på en gång. I Lundins fall gör detta upplevelsen mer intensiv och fängslande, medan Nilssons verk har en ganska förutsägbar handling som gör att jag fokuserar mer på den fascinerande tekniken. Nilssons människor framträder som projicerade vålnader, deras lysande kroppar tycks lika verkliga som föremålen i rummen. Plötsligt är de försvunna, osynliga igen. Något liknande händer i Lundins serie med fotografiska tryck. Beroende på hur jag ställer mig framför bilderna ser jag antingen en annan människa, eller enbart ett tomt rum. Detta är två lika kusliga som sevärda utställningar.

Adress: Fredsgatan 12, Stockholm (Galleri Magnus Karlsson), Lövholmsbrinken 1, Stockholm (Färgfabriken)
Utställningarna pågår under perioden 22/8 – 29/9 (Ulf Lundin), 5/9 – 1/12 (Sonja Nilsson)

Magnus Bons (text), Galleri Magnus Karlsson/Färgfabriken (foto)

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten skriver jag i Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge) och Arterritory (Lettland).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *