Publicerad 13 februari 2016 Av I Gå och se! Med 8537 Visningar

Tomas Lundgren på Färgfabriken

tomaslundgren-mirroringHängningen av Tomas Lundgrens målningar framhäver karaktären i Färgfabrikens stora sal. Det är som att beträda en kyrka. En inledande svit av tio mindre målningar svävar till synes viktlösa i spottarnas belysning. De bildar en effektfull passage av ljus i det annars nedsläckta rummet, fram till en öppen rumsavgränsning, där fyra höga väggar rests med en stor målning på varje. Kvartetten avbildar en kvinna som vänder sig mot betraktaren med allvarsamma ögon. Lundgren upprepar, spegelvänder och framställer dessutom motivet som i ett negativ, så att samma kvinna uppträder i en dubblerad och omkastad avspegling av sig själv. Detta, tillsammans med ett oroande mönster av obestämda fläckar och uppförstorade fingeravtryck, är den metod som Lundgren strikt håller sig till.

Tomas_Lundgren_Variations_del1Som tidigare rör sig hans målningar i en ytterst finstämd gråskala, och framkallar känslan av att jag egentligen betraktar ett fotografi. Speciellt hans stora målningar utmärks av en suddig hinna som gör bilden svår att placera i förhållande till duken. Den ser ut att höja sig lite över underlaget. Lundgrens tålmodiga och minutiösa tillvägagångssätt har en påfallande känslighet i framställningen av den fotografiska förlagan.

För det finns alltid en annan bild i botten. Lundgrens porträtt skickar tankarna till fotografier av sjuka eller missanpassade individer från något arkiv från 1900-talets början. På samma gång som personerna i utställningens målningar framstår som tidlösa.

Temat är Lundgren sannerligen inte ensam om i samtidskonsten, och hans noggranna undersökande av den fotografiska bilden genom måleri får mig osökt att tänka på Cecilia Edefalks verk från 1990-talet. Men Lundgrens målningar är sterila på ett sätt som Edefalks inte är, och framstår mer trogna sin förlaga. Just ett distanserat avbildande tycks i och för sig vara det Lundgren strävar efter. Eller strävar att efterlikna, i sin sönderdelning av själva avbildningens systematik. Men jag uppfattar att Lundgren driver konceptet för hårt. Jag letar efter en öppning i målningarna, en väg in i bildernas rum. Men förgäves, de ger inte vika.

Magnus Bons

Foto: Tomas Lundgren, Fredrik Åkum. Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1. Utställningen pågår 31 januari – 6 mars 2016

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.