Stadsvandringar på Bonniers Konsthall är en utställning där stora namn som William Kentridge och Sophie Calle möter något mindre kända liksom den kubanska konstnären Carlos Garaicoas och egyptiska Hala Elkoussy. Utställningens tema är just så brett som det verkar. Alla konstnärernas verk kan på något vis kopplas samman med staden som fenomen men närmare än så kommer man inte. Konsthallen har med utställningen blivit en brokig plats där vitt skilda medier möter varandra i videoverk, installation, film, foto och text. Många av verken kräver en hel del av besökaren. 73 minuter av briljanta William Kentridges filmer kan få den bästa att bli avtrubbad. Jag gläder mig över att hans ”10 Drawings for Projections” visas tillsammans, men jag hade gärna sett att utställningsformatet sett annorlunda ut, så att filmerna fick större utrymme. Att tro att någon museibesökare ska sitta igenom 73 minuter konstfilm känns lite naivt. Trots dessa aspekter så presenterar Stadsvandringar många intressanta konstnärskap och enbart Jesper Justs monumentala videoinstallation är värt minst ett besök.
Jesper Just skapade ”Intercourses” speciellt för den danska paviljongen på Venedig Biennalen 2013. Verkets fem videospår visar den kinesiska kopian av Paris i en förort till Hangzhou. Denna öde stad som bara är delvis bebodd liknar på ytan Paris men håller redan på att falla sönder. Här finns ett Eiffeltorn i en park där befolkningen börjat odla grödor. Trappor och avsatser slutar abrupt mot den omgivande naturen, ett sant surrealistiskt bygge. Det visslande ljudspåret som får besökarnas kroppar att skälva blandas med den överväldigande känslan som det monumentala formatet frammanar. Det är en kroppsligt suggestiv dimension där intrycken är omedelbara och rent fysiska. Jesper Justs kinesiska Paris är en dystopisk plats, ett intryck som förstärks av filmtekniken. Inspirerad av Nya vågen finns där en nostalgisk längtan i de tre fransmännens vandring genom staden även om filmernas övergripande intryck i slutändan känns överväldigande illavarslande. Kanske har det framför allt med ljudspåret att göra. Detta visslande ljud kommer från en dansk tradition där murare som blivit illa behandlade av sina byggherrar murade in tomma flaskor i husen så att de skulle generera ett spöklikt ljud. I en ekonomi som Kinas, som växer i ett rasande tempo, där klyftor mellan rika och fattiga blir allt större och där tusentals byggarbetare med mycket små löner skapade denna tomma dröm som det kinesiska Paris just blivit, ger ljudspåret verket en politisk dimension. Det ett allkonstverk i ordets sanna bemärkelse.
Om Jesper Justs konst lägger fokus på staden så är det individen som har huvudrollen i Sophie Calles verk. Hon iscensätter händelser i stadsrummet som hon sedan dokumenterar med fotografi och text. I ”The Shadow” ber hon sin mor anlita en privatdetektiv som på en obestämd dag ska skugga henne under hennes vandringar genom Paris. Genom denna enkla handling så främmandegör hon sig själv. Hon ser sig själv genom en annan och låter staden bli den scen på vilken detta performance utspelar sig. De bilder privatdetektiven tar under dagen blir samtidigt ett berättigande av hennes existens och ett sorts bevis på hennes fysiska avtryck i världen.
I Stadsvandringar introducerar Bonniers den egyptiska konstnären Hala Elkoussy. I hennes verk ”In search of a City (in the papers of Sein)” vandrar den uppdiktade flanösen Sein genom Kairos dammiga gränder, förorter och gravplatser. Hon reflekterar under sina vandringar över stadens öde och dess koloniala förflutna samtidigt som hon ironiserar över Flauberts romantiserande beskrivning av Kairos palats, trädgårdar och kupoler i jämförelse med de miljonprojekt till förorter hon spanar ut över. Elkoussys verk har ett starkt politiskt uttryck men under ytan strömmar även den personliga relationen med staden och en nostalgisk längtan.
Som sagt är utställningen Stadsvandringar en samling av många exceptionella konstnärer. Den curatoriella ansträngningen kan möjligtvis ifrågasättas och temat kunde varit tightare men chansen att se alla tio filmerna i William Kentridges ”10 Drawings for Projections” får man inte varje dag, så har du 73 minuter till övers tycker jag verkligen att du ska ta chansen.
Adress: Torsgatan 19, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 4/2 – 5/4
Johanna Theander (text), Bonniers Konsthall/konstnärerna (foto)
