Publicerad 20 maj 2012 Av I Gå och se! Med 3179 Visningar

Sirous Namazi på Galerie Nordenhake

Att skapa bra konst är att att finna vägen förbi betraktarens invanda seende, och bort mot outforskade inre landskap. För det mesta får konstnären finna sig i att inte trampa på jungfrulig mark, utan skickligt navigera på stigar som löper mellan hinder som andra kolleger placerat ut. Sirous Namazi är en konstnär som med sällsynt god känsla för denna problematik tar sig igenom både konsthistorien och det samtida konstlandskapet för att i andra änden presentera konstverk som på ett roligt, rörande och intelligent sätt får oss att stanna upp ett ögonblick och verkligen fundera över vad det är vi ser.

I sin nya utställning låtsasfajtas Namazi med machominimalismen, sådan den företräds av bland andra Richard Serra. Men i Namazis händer korsas denna konstriktning med en dos popkonst, och resultatet blir en fyndig parafras på Serras lutande metallskulpturer. Men i detta fall är det ingen rostig pansarplåt som utgör råmaterial utan butikshyllan i ett snabbköp, komplett med hyllmärkningar och omsorgsfullt arrangerade produkter. Sirous Namazin “ingrepp” är lika enkelt och genialiskt som Dan Wolgers tilltag brukar vara. Bägge konstnärerna arbetar med readymades, men låter dem kommunicera med en bredare konsthistorisk tradition samtidigt som frågorna frigörs om det auktoritära drag som den modernistiska estetiken har.

Ännu tydligare är detta i utställningens andra verk, även det en Serra-inspirerad installation där två dubbla gipsväggar med metallreglar och allt långsamt gnuggas mot varandra med hjälp av en elmotor. Verkets strama arkitektur kontrasteras effektivt av den ganska mänskliga verksamhet som pågår: gipsskivornas gnuggande avsätter an allt större hög stoft på golvet, en pregnant metafor för hur relationen mellan människor nöter på parterna samtidigt som den fysiska kontakten är nödvändig för att behålla essensen av begreppet mänsklighet.

Sirous Namazis konstnärskap kännetecknas av en höggradig enkelhet, men det är en enkelthet som är resultatet av ett långvarigt analysarbete. Han är inte en konstnär som slarvar iväg några verk, här är det precision och noggrannhet både i tanke och utförande som gäller. Det gör honom till en av våra allra bästa konstnärer just nu.

Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 10/5 – 21/6

Anders Olofsson (text och foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.