Publicerad 08 december 2019 Av I Gå och se! Med 1581 Visningar

Rebecca Digby på Konstakademien

Rebecca Digby, Nature Clip Object Concert, 2018-19

Väntan och växande präglar Rebecca Digbys två rum på Konstakademien. Och ett framvisande. Några personer står med svarta otympliga former framför sig. Organiska objekt, mjukt kantiga. Personerna är filmade och befinner sig i varsin kroppsstor bildruta. De väntar på rad. Och på sin tur, ska det visa sig. Men det tar tid. De byter ben och tittar ner ibland, stirrar annars rakt fram. Avvaktande, inväntande. I ett slags nollställt engagemang?

Plötsligt får de mörka formerna liv. En i taget, i en slumpartad ordning. Suddiga filmsekvenser projiceras på skulpturerna och samtidigt börjar personen bakom pratsjunga lösryckta strofer. Men vem sätter igång vad? Är det objektet som styr eller människan bakom? Det är svårt att avgöra. Likaså hur relationen ser ut mellan dem. Vad betyder överhuvudtaget begreppsparet orsak och verkan i det här fallet? Digby osäkrar stillsamt positionerna, på ett lika smart som lustfyllt sätt. Träffsäkert, från sidan, och med små medel.

På bildskulpturerna visas korta utsnitt ur naturfilmer, med pingviner och rävar, delfiner och duvor. I ett annat verk kryper småbarn omkring bland liknande bildformationer, där undervattensfiskar syns. Och där knoppar brister. Ett utvecklingslandskap, en naturlig expansion? Naturbilderna går på repeat, följer musikslingan. Hackigt, svagt pumpande. Medvetet knagglig konstpop? Som blåsljud, en återhållen andning.

Rebecca Digby, Manageable Events, 2019

”I have time, I could do so many things”, sjunger en av personerna ut, rätt falskt och på knackig engelska. Fast här händer just ingenting. Ja, tiden blir påtaglig när jag betraktar Digbys verk. Och ständigt finns där en sorts underprestation, en gnagande otillräcklighet. Som samtidigt är tillräckligt tillfredsställande. Verken balanserar skickligt på gränsen.

Det finns inte mycket annat som liknar detta. Digby arbetar med en egen konsertform. Föreslår sätt att se, att förhålla sig. Till tillvaron? Hennes två verk skapar en munter irritation, och ganska snart spricker tanken upp i ett leende. Det här känns som nu. Vad kommer sen?

Magnus Bons

Foto: Magnus Bons. Konstakademien, Fredsgatan 12. Utställningen pågår 30 november 2019 – 12 januari 2020

Jag är Konstens redaktör sedan augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.