Publicerad 08 september 2011 Av I Gå och se! Med 2500 Visningar

Patrick Nilsson på Galleri Flach

tmp_2171179377488Patrick Nilsson lyfter med sin konst på förlåten till en manlig värld på tröskeln mellan burdus lekfullhet och mörkt, latent våld. Denna brygd är i sig tämligen stark, och har nästan blivit starkare efter händelserna i Norge den 22 juli. I vissa avseenden kan man tycka sig urskilja likheter med särlingar som Henry Darger, men Patrick Nilsson är ingen särlingskonstnär. Han har med stor omsorg byggt sitt konstnärskap under flera års tid. De noga utförda teckningarna och minutiöst detaljerade bakgrunderna förmedlar allesamman känslan av en konstnär som valt ett lågmält tonläge för att kunna berätta om förskräckliga saker. För att skaffa sig en riktigt bra överblick blir man tvungen att komma väldigt nära bilderna, så nära att man plötsligt upptäcker att man mer eller mindre hotar att omslutas av dem. Inte minst beror detta på att Nilsson valt att utforma bakgrunderna på ett sätt som påminner om utvikningsbilder.

I sin nya utställning har ett nytt element tillkommit, bilder av träd som breder ut sig i synfältet betraktade ur ett uppifrånperspektiv. Ibland står de tätt tillsammans, men ofta avtecknar de sig mot bakgrunden av dramatiska moln som ger sken av att föreställa djur eller mytologiska väsen. Man anar den arketypiska konflikten mellan natur och kultur, men så enkelt är det nog inte. Naturen hos Patrick Nilsson står inte för något odelat positivt, och kulturen är inte alls något som enbart fördärvar människan. Det är tvärtom i dubbelheten, i vissheten om att idealen har sina ofrånkomliga begränsningar som Patrick Nilsson förmår sitt konstnärskap.

Adress: Hälsingegatan 43, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 25/8 – 25/9

Anders Olofsson (text), Galleri Flach (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *