Publicerad 09 november 2018 Av I Gå och se! Med 223 Visningar

Oscar Muñoz på Hasselblad Center

Oscar Muñoz är något av en filosofisk fotograf. Eller en fotograferande filosof, rent av. En konstnär som vrider och vänder på den fotograferade bilden, och tittar bakom, under och vid sidan av det som vanligtvis kallas för fotografi. Muñoz okonventionella användning av den fotografiska processen gör honom också till en magisk bildmakare, som framkallar uppenbarelser utifrån fotografiets allra mest grundläggande förutsättningar.

I Muñoz pågående utställning på Hasselblad Center finns inte ett enda traditionellt fotografi. Det närmaste vi kommer är väl de uppförstorade flygfotona över hemstaden Cali i Colombia, som utlagda på golvet under sprucket pansarglas ser ut som ett landskap av ruiner. Eller den mängd kartor från passfoton, restprodukter där ansiktena skurits ur, med bara det vita fotopappret kvar. Människorna är frånvarande, och ramarna kring de porträtterade hänger där, som ett slags abstrakta formlekar. Identifikationen finns i tomrummen.

De flesta av Muñoz verk kännetecknas av ett liknande bildtöcken, och ligger och darrar på gränsen mellan framträdande och tillbakadragande. Det är bilder som vi ska andas på för att de ska synas, eller titta på genom lupp. Några visar sig som brännmärken av cigaretter; ett raster av svedda hål. Flera består av kolpulver som på olika sätt applicerats på underlaget, många gånger utan att fixeras.

Presentationen av Muñoz är koncentrerad, och sker med anledning av att han är årets Hasselbladpristagare. Hans ansats är allvarlig och kan tolkas som en reflektion över det osäkra tillståndet i hemlandet, men också som spekulationer kring existensen generellt. Muñoz bistert neutrala självporträtt möter oss ofta och på de mest oväntade ställen, som i en vattenspegel som rinner bort i en handflata. Även här är bilden endast tillfällig, ögonblicklig.

Fascinerande och helt hallucinatorisk är installationen längst in i utställningen. I mörkret riktas videobilder mot några bord och en långvägg. Vita kartongbitar sitter där sedan tidigare och på dem placerar Muñoz i filmen fotografier av ansikten – hans dominerande motiv – i ett outsinligt flöde. Kända och okända, målade porträtt och nyhetsfoton. De projicerade bildraderna flimrar, fotografierna är samtidigt här och någon annanstans. Även Muñoz själv är kusligt konkret och samtidigt spöklikt genomskinlig. Vi ser fotografier sköljas bort, för att strax därefter återuppstå. Visuellt trolleri, helt enkelt.

Magnus Bons

Foto: Magnus Bons. Hasselblad Center, Götaplatsen, Göteborg. Utställningen pågår 10 oktober 2018 – 3 februari 2019

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.