På en höjd i Sätraskogens naturreservat hänger en överdimensionerad orienteringskontroll. Lina Serning kallar den ”Kontrakurs” som på orienteringsspråk betyder att man springer åt motsatt håll mot det man ska (bilden ovan). Den är utrustad med solceller och lyser om i natten, säkert synlig också från vattnet. I en annan del av skogen intar kottar med pinnar till ben och guldstänk en mossig stenbumling. Installationen kallar Annika Jönsson för ”Vilse”.
Två installationer som nog ganska väl illustrerar vad många känner just nu under coronapandemin. Och några av de sjutton temporära installationer i ”Offspring” som intar området mellan Bredängs camping och Sätra varv nere vid Mälaren. Ett välbesökt område nära Bredängs tunnelbanestation med elljusspår, en frisbeebana och en massa skog.
Frida Arvidsson har uppfört ”Arbor” i ena hörnet av ett öppet fält. En stor cirkel som markeras av smala höga pinnar som samlats in i närområdet. På långt håll ser det inbjudande ut, men pinnarna är placerade för tätt för att man ska kunna ta sig emellan. Cirkelns inre rum är bara tillgängligt för mindre djur.
Stephen McKenzies ”Friendly Fire” klär in två trädstammar i träplank. Andra installationer snarare intar träd, som Jenny Aschenbrenner och Alexander Moods ”Antropofil intervention” av typiska loppistavlor och texter som: ”Varför ska naturen förvägras kulturen?” Ana Svenhedens ”Dyss” består av tovad ull i bollar på tråd som placerats mellan två grenar ganska högt upp. Oerhört stiligt när man ser det mot björkstammarna bakom. Dyss betyder stänk på norska och precis så ser det ut, som mjuka stänk i lövverket. Annika Thörn Legzdins ”Not really here” består av tomma ramar placerade högt upp i en ek.
Det är Legzdins som tillsammans med Johan Willner och Annika Jönsson tagit initiativ till utställningen. Hon liksom flera av de andra medverkande arbetar vanligtvis med fotografi. Till dem hör Linda Bergman som placerat en deformerad fågelbur utan botten på en gren högt upp. En pryl som tappat sin originalfunktion och bär den häftiga titeln ”Rage”. Det är inte osannolikt att det krävts ett visst mått av ilska för att bända till stålburen.
Givetvis har vi ingen aning om vad coronakrisen kommer att betyda för konstens strukturer på längre sikt. Men just nu kan vi notera att medan konstmarknadens aktörer och institutioner med rasande fart trappat upp sin synlighet digitalt är det flera konstnärer som valt med att gå samman för att arrangera utställningar utomhus i Stockholm.
Kollektivet Plan 5 har gjort ett nedslag i det offentliga rummet och visat fotografi i storformat på Karlaplan av Louise Enhörning, medan man låter andra kollegor som Leo Park aktivera deras konto på Instagram. Den hyllade utställningen ”Tyst vår” arrangerades för några veckor sedan kring Kaknästornet.
”Offspring” i Sätraskogen är den senaste i raden av generösa initiativ. Den består inte av de mest spektakulära konstverk jag sett och sammantaget är det kanske inte den mest fantastiska utomhusutställning man kan tänka sig, men det gör ingenting. Att det ges en anledning att klampa runt bland stockar och stenar i en förort är precis vad jag, och säkert många med mig, behöver just nu.
Därtill finns en spontan och stark kraft bakom att ett gäng konstnärer snor ihop en utställning med vänner och bekanta i sitt nätverk på ett par veckor. Den viljan ska man inte underskatta och anslaget känns befriande prestigelöst på bästa sätt. Jag tycker du ska åka dit. Inte minst för att bidra till Sätraskogens eget verk, ett markerat område där alla besökare uppmuntras lägga skräpet man hittar i skogen. Tillsammans tömmer vi skogen på skräp. Suveränt!
Jenny Danielsson
Foto överst: Johan Willner. Utställningen pågår i skogsområdet mellan Bredängs camping och Sätra varv mellan 21 maj – 12 juni 2020
