Publicerad 09 maj 2018 Av I Gå och se! Med 2149 Visningar

Nina Hemmingsson på Bror Hjorths Hus

Allt är åt helvete. Det egna jaget suger. Precis som allt som omger det. Någonstans där hittar man utgångspunkten till Nina Hemmingssons uppsluppet nattsvarta värld av ord och bild.

Världen fördöms om och om igen. Ur alla tänkbara synvinklar. Men det som skiljer en god satiriker från en rättshaverist är att fördömelsen alltid har en botten i det egna (berättar-)jaget. Hybris är en viktig egenskap när man sysslar med konst, men hybris kräver också självhat. Det är i spelet mellan dessa poler som en utsaga blir intressant och gnäll blir underhållning.

Nina Hemmingsson är en mästare på att röra sig mellan polerna. Utan tvekan en av det svenska kulturlivets skickligaste. Hennes bilder kan räknas till det som det senaste decenniet har beskrivits som det svenska serieundret, med mängder av exempel på bra feministiska, samhällskritiska och bildmässigt intressanta serieskapare.

Men Hemmingsson har också här hittat ett eget spår och känns mer som en solitär än en del av en rörelse. Det har något att göra med att hon inte verkar ta sats i sitt skapande, utan bara skjuter vilt från häften utan en tydlig agenda. Det är anmärkningsvärt att hon ändå alltid skjuter träffar med en sådan precision.

Just det är också något som märks väldigt tydligt i Bror Hjorths Hus utställning ”Jag kallar den panik”, som vid sidan av några mer genomarbetade flerrutingar och ett par muraler domineras av hundratals små teckningar utrivna ur anteckningsböcker och hängda i enkla klämmor i en tät klunga. Ilsken, självömkande, politisk, misantropisk, rädd, rolig och förbannad. Redan i skissblocket är Nina Hemmingsson allt i ett.

Utställningen får dessutom ett mervärde av att konsthallen råkar ligga i Hemmingssons uppväxtstad. Normalt sett spelar sådant mindre roll, men här ger detta faktum faktiskt utställningen ett slags metanivå. Det är trots allt på uppväxtorten vi välsignas med de fotbojor av mental cement som vi med bitter trägenhet och kluven glädje släpar efter oss resten av våra liv.

Sebastian Johans

Foto: Bror Hjorths Hus, Norbyvägen 26, Uppsala. Utställningen pågår 24 mars – 13 maj 2018

Frilansande konst- och litteraturkritiker. Gav 2014 ut boken Puss & dra åt helvete!, om åtta finländska konstnärskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *