<

Publicerad 28 april 2012 Av I Gå och se! Med 3900 Visningar

Natalie Sutinen på Konstakademien

Kamerans roll som verktyg för att dokumentera verkligheten är lika gammal som fotografin självt. Men i takt med att fotografikonsten så att säga skapar sin egen historia blir också kameran som instrument för att avtäcka det förflutna allt viktigare. Då blir det i högsta grad relevant att ställa sig samma frågor om bilden av det förflutna som man kan ställa om bilden av samtiden: vad är verklighet? Vilken berättelse om det förgångna är den sanna? Och vad är det för budskap den vill förmedla till oss? Natalie Sutinens konstnärskap har tidigare rört sig i en värld som haft alla dörrar öppna mot konsthistorien, framför allt den smått skruvade versionen. Ofta har hon tagit oss med in i en surrealistisk tillvaro där upphittade bilder och objekt stämt möte med föremål som konstnären skapat på egen hand eller genom att sätta samman ting från väsensskilda sammanhang.

I sin nya utställning på Konstakademien med titeln “I skuggan av en himmel” väljer hon emellertid att (nästan) enbart arbeta med fotografier som plockats fram ur glömskan. Många av dem är medvetet eller omedvetet tekniskt ganska usla, med rörelseoskärpa och märklig komposition. Ibland är motiven så märkvärdiga att man undrar vad som försiggår, som när vi betraktar en grupp människor med uppfällda paraplyer som tagit skydd under träden i skogsbrynet. Andra gånger tangerar Sutinens urval den känslovärld som bland andra Petra Lindholm arbetat med, vinden som drar genom gardinen i ett öppet fönster och påminner oss om att det förflutna en gång för alltid är borta.

Mitt i utställningslokalen på ett bord står ett par skulpturhuvuden med speglar framför ansiktena. En lite väl enkel symbolik kan man tycka, ända tills relationen mellan dem och fotografierna blir uppenbar. Natalie Sutinens utställning handlar inte om foto, utan om vårt personliga förhållande till alla bilder som medel för att upptäcka oss själva. Hennes lågmälda och anspråkslösa undervisning i perceptionspsykologi avtäcker inga dramatiska sanningar, men den manar oss alla till en nödvändig ödmjukhet inför alla tvärsäkra påstående om vad som är verkligt och autentiskt.

Adress: Fredsgatan 12, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 14/4 – 13/5

Anders Olofsson (text), Natalie Sutinen (foto)

(Visited 1 times, 1 visits today)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *