Publicerad 21 februari 2009 Av I Gå och se! Med 1438 Visningar

Moderna Museet, Stockholm: Andreas Gursky (21/2-3/5)

När blev fotografiet konst? Det har det alltid varit, skulle säkert många fotografer invända. Men om vi avgränsar frågan till när den fotografiska bilden på allvar trädde in i konstgallerierna och på konstmuseerna, då får vi backa till slutet av 80-talet och början av 90-talet. Andreas Gursky är en av portalgestalterna i denna process, och nu får den svenska publiken möjlighet att ta del av hela han konstnärskap i en brett upplagd utställning som pendlar mellan att vara en vanlig konstutställning och en tredimensionell katalog över hans verk. Gursky tillhör den generation elever vid konstakademin i Düsseldorf som under Bern och Hilla Bechers ledning skapade den ”nya tyska fotokonsten”. Andreas Gursky, Thomas Ruff, Candida Höfer, Thomas Struth med flera förvandlade med sina stora, knivskarpa bilder av det moderna samhället och dess invånare fotografiet till en kollektiv upplevelse av en värld där kollektivet dominerade. Gursky började med att dokumentera omgivningarna kring Düsseldorf på ett sätt som anknyter till det tidiga 1800-talets landskapsmåleri. Men här och var sticker spåren av moderniteten fram i form av en motorvägsstump eller en betongbro. Till skillnad från exempelvis Thomas Ruff och Candida Höfer har Gursky inte i första hand varit intresserad av individen som sådan eller av det offentliga rummets tomhet. Hans bilder visar för det mesta i stället individen som del av ett större sammanhang, oavsett om det råkar röra sig om publiken på en popkonsert eller fabriksarbetare i den högteknologiska industrin. Och när han tar oss med till diktaturens Nordkorea blir vi högst medvetna om hur lätt den organiserade samhällsgemenskapen kan förvandlas till en mötesplats för grupptryck och självförnedring. Men Gursky hade inte varit en betydande konstnär om han inte samtidigt kunde känna – och visa upp – en genuin fascination, gränsande till ren lust, inför sina motiv. Vi sugs in i hans bilder och kan själva känna draget från avgrunden som öppnar sig när individualiteten utplånas. Detta är en utställning som ingen med minsta intresse för vad som pågår i vår samtid bör missa! (Adress: Exercisplan, Skeppsholmen)

Anders Olofsson

Redaktionen står som författare av osignerat material och av texter som inte författats av en av Konsten.net:s ordinarie skribenter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.