
Moa Israelesson Forsberg har länge varit intresserad av vad som pågår när friktion uppstår mellan naturen och kulturen. Inte så sällan blir resultatet en ambivalent men smått poetisk bild- och objektvärld. Hon har skapat artificiella träskmarker à la Mississippideltat, ”rest spaces” för döda dykare på havsbottnen och byggt miniatyrer av fartygsvrak, egenhändigt patinerade. I den nya utställningen möter vi en hel flottilj sådana farkoster, efter att först ha bevittnat en videoanimation som berättar om fartygens undergång.
I ett avseende är Moa Israelsson Forsbergs verk infogade i en dystopisk västerländsk konsttradition med rötter så långt tillbaka som (minst) det sena 1700-talets ruinromantik. Men det vore ganska ensidigt om man inte samtidigt öppnar sig för den aspekt av verken som talar om hur naturen läker och utan frågor eller fördomar omfamnar allt som bringats in i skapelsen på konstgjord väg, vare sig det handlar om husbilar eller fatygsskrov. I galleriets första rum visar hon utsnitt av artificiella sjöar, där ett fåtal spridda vasstrån och trädruskor ovanför vattenytan döljer ett kraftfullt rotsystem som sträcker sig ned i djupet. Förgängelse och förtröstan stämmer möte i ett ögonblick när allt plötsligt står stilla.
Adress: Tegnérgatan 4, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 21/2 – 27/3
Anders Olofsson (text), Angelika Knäpper Gallery (foto)





















