På Bozar (Center for Fine Arts) i Bryssel pågår under våren ett spännande konstnärsmöte. Det är den belgiska målaren Michaël Borremans och den spanska barockmästaren Francisco de Zurbarán som ställs ut samtidigt. Det rör sig visserligen om två olika utställningar men det är svårt att inte jämföra dem. För trots ett spann på fyrahundra år kan man hitta intressanta likheter mellan de två målarna. Michaël Borremans fick sitt genombrott i slutet av 1990-talet och i utställningen med den ironiska titeln “As sweet as it gets” sammanfattas de senaste 20 åren av hans konstnärskap. När utställningen avslutas i augusti i år försvinner den ut i världen närmast till Tel Aviv Museum of Art och sedan Dallas Museum of Art. Stora internationella utställningar med den spanska guldålderns mästare Zurbarán är vi inte bortskämda med i Europa. Senast var 1988 på Louvre i Paris, men nu finns alltså ett 50 tal målningar i Bryssel hämtade från olika samlingar runt om i världen. Däribland fem helt nya verk som nyligen tillskrivits Zurbarán och sex verk som restaurerats enbart för utställningen.
Så var det här med likheterna. Borremans brukar nämna de spanska konstnärerna som Goya och Velasques som viktiga inspirationskällor. Velasques var nu samtida med Zurbarán och barockens intresse för stilleben, momento mori och kontemplativa motiv är något som man också hittar hos hos Borremans. Nyligen flyttade Borremans från sin gamla ateljé till ett tidigare kapell som tillhört en katolsk kyrka i Ghent för att hitta ny inspiration i sitt konstnärskap. I stilleben som “Dead chicken” (2013) eller målningen ”The Hare” ( 2005) där vi ser två pojkar som betraktar en död hare som den ena håller i famnen är en variation på det välkända “tänk på att du snart ska dö”-motivet från barocken. “The Hare” (nedre bilden) kan jämföras med Zurbaráns helfigursmålning av “Saint Francis of Assisi in His Tomb” (övre bilden). Där där den heliga Franciscus från Assisi i sin enkla bruna munkkåpa betraktar en döskalle som han håller i handen. I andra av Borremans målningar finns det i titeln religiösa anspelningar som målningen “The angel” (2013) eller “The Devil’s dress” (2011) där en naken man ligger på golvet i en röd papplåda som ser ut som en klänning. Isolering, mysticism, hallucinatorisk, inåtvändhet är några ord som återkommer när man pratar om människorna i Borremans målningar och även här hittar man en parallell till Zurbarán som många gånger gestaltar människor i meditation eller som får uppenbarelser eller på andra sätt verkar befinna sig i sin egen värld isolerade från omgivningen.
Det finns förstås också stora skillnader. När Zurbarán briljerar med sitt stoffmåleri, där varje veck på tyget är perfekt återgivet och där detaljer kan få en nästan tredimensionell känsla är Borremans inte lika noggrann. Bakgrunden är diffus, här och där skymtar man en missad fläck eller så ser det ut som ett penselstänk kommit fel, men om man tar några steg bort från målningen händer något. På avstånd får målningarna nästan en fotografisk skärpa. Borremans började sent med måleri, det var först vid 30-års ålder som tog upp penseln på allvar. Innan dess arbetade han med etsningar och fotografi. Det som gör Borremans målningar så speciella är de annorlunda vinklarna. Det märks att han har en fotografs blick när han målar och målningarna är antingen iscensatta eller så verkar han avbildat sitt motiv när det var ovetande om att det avbildades. De står bortvända, sover, är försjunkna i sig själva eller som i “Man holding his nose” (2007), en man som håller fast sin näsa, en rörelse som man omedvetet kan utföra när man t ex sitter och tänker på något.
Borremans har blivit känd som målare men han jobbar även i många andra medier. Ii utställningen hittar man exempel på hur han kan experimentera sig fram genom olika medier till ett motiv. Verket “Weight” (2005) är en 10 minuters film som visar en torso av en flicka med kort kjol som står på ett bord. Verket har sedan återkommit i olika tekniker under åren. Samma sak gäller “The house of opportunity” som både finns bl a som teckningar och modeller. Borremans har sagt att en målning är ingen statisk bild utan den rör sig, det finns en närvaro. Filmerna “Weight” och även “The Storm” (2006) som visas i utställningen är exempel på hur Borremans de senaste åren även har utforskat den rörliga bildens möjligheter. Borremans har dock sin starkaste position inom måleriet och han betraktas som en av de främsta belgiska målarna och kan inordnas i en lång tradition av andra kända belgiska konstnärer som René Magritte, James Ensor och Luy Tuymans.
Adress: Rue Ravenstein 23, Bryssel
Utställningarna pågår under perioden 22/2-3/8 (Borremans), 29/1-25/5 (Zubarán)
Mathias Jansson (text)
