Publicerad 12 december 2018 Av I Recensioner Med 359 Visningar

Memory Matters på Skissernas Museum

Titeln på Skissernas Museums senaste utställning, Memory Matters, anspelar på att ordet “matter” kan ha två innebörder; “materia” men också “betyda”. När kollektiva minnen och historia får fysisk form i till exempel monument eller minnesmärken förankras deras betydelse i historieskrivningen och ger dem företräde inför andra tolkningar eller upplevelser. Monument kan också ses som ett sätt att reproducera redan existerande maktstrukturer där skapandet av historia är ett viktigt verktyg.

Titus Kaphar

Med utställningen Memory Matters vill man inte bara utmana vilka monument som får representera historien utan också själva historien i sig. Vad som berättas och vem som representeras är helt beroende på vilka maktstrukturer som råder, och dessa maktstrukturer har på senaste tiden hamnat under hård kritik. Rörelser som lyfter marginaliserade grupper som inte fått ta plats i en vit, patriarkal historieskrivning hörs allt starkare och det är därför en högst aktuell utställning vi ser på Skissernas Museum.

Titus Kaphar ifrågasätter inte bara rådande historieskrivning utan även dess visuella produktion. Porträttet Page 4 of Jefferson’s “Farm Book”, January 1774, Goliath, Hercules…, vars titel syftar på Thomas Jeffersons dokumentation av sina inventarier, däribland de slavar han ägde, föreställer en man i 1700-talets typiska manér, men med ansikte och händer täckta med ett skrovligt lager tjära. Denna enkla men kraftfulla måleriska gest öppnar upp för många tolkningar liksom det sätt på vilket svarta utelämnats ur historieskrivningen eller hur de, om de inkluderats, ofta reducerats till specifika typer.

Luis Camnitzer

Flera av konstnärerna i Memory Matters tar sig även an uppgiften att konstruera nya monument över händelser och människor som enbart är parenteser eller siffror i populär historieskrivning. Obekväma händelser som inte passar in i ett större narrativ som utgår från den ofelbara regeringsmaktens perspektiv lyfts här för att dels rekonstruera historieskrivning men också för att ge röst åt de människor som med traditionell historieskrivning utelämnats.

Luis Camnitzer har samlat namn på människor som försvann under diktaturen i Uruguay för att med pedantisk noggrannhet infoga dem i sidor ur Montevideos telefonkatalog. Där försvinner de i massan av namn men utmärks genom att de saknar telefonnummer eller adressuppgifter. Besökaren blir till arkeolog som noga synar sidorna på jakt efter de nya namnen och på så sätt upptäcks de om och om igen.

Nidahl Chamekh

Under brödkravallerna i Tunisien på 80-talet dödades mer än hundra människor när regeringsstyrkor slog ner protester mot den kraftiga höjningen av brödpriset. Under kravallerna omkom studenten, poeten och aktivisten Fadhel Sassi. Hans dödsögonblick är motivet för Nidhal Chamekhs tre monumentala kolteckningar, delvis utförda med bränt bröd. Med värdighet och allvar visar Chamekh att historien alltid upprepar sig men att vi samtidigt aldrig får glömma.

Indrė Šerpytytė

Som en motvikt mot den bedrägliga glömskan fungerar även Indrė Šerpytytės (1944-1991) Former NKVD – MVD – MGB – KGB Buildings. Hon uppsöker hus i hemlandet Litauen där KGB fängslat eller torterat människor under sovjettiden. Dessa fotograferar och dokumenterar hon för att sedan skicka foton till en träsnidare som skapar modeller som Šerpytytė sedan fotograferar igen. Den omsorgsfulla dokumenteringen och återskapandet av historia i olika lager visar på den visuella representationens makt över historieskrivningen samtidigt som det är ett minnesmärke över de människor som farit illa.

Indrė Šerpytytė

Det finns egentligen all anledning att skriva om fler av konstnärerna representerade i utställningen Memory Matters. Det är en utmärkt samling som blir mer intressant och framförallt relevant genom det faktum att de flesta kommer från länder utanför Europa och USA. Liksom vid sommarens Berlinbiennal syns rörelser och intentioner mot att bredda representationen vid samlingsutställningar, stora som små, även om en föråldrad vit västerländsk hegemoni återstår i oroväckande många fall. Genom en pedagogisk hängning och väl tilltagna utställningstexter möter vi och lär känna konstnärerna i utställningen mer än bara till namnet. Ett synnerligen angeläget möte.

Johanna Theander

Foto: Emma Krantz/Skissernas museum, Finngatan 2, Lund. (Översta verket: Kiluanji Kia Henda.) Utställningen pågår

Johanna Theander är konstskribent med examen i konstvetenskap och kulturvetenskap från Lunds universitet. Hon skriver regelbundet för Konsten.net.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.