Publicerad 29 augusti 2013 Av I Recensioner Med 3023 Visningar

Matts Leiderstam på Andréhn-Schiptjenko

leiderstam3Är det inte en Frans Hals som sitter där borta? Det ser ut så, men icke sa nicke. Verket ifråga är av en okänd konstnär, en genremålare som lätt hade kunnat förväxlas med Hals. Matts Leiderstams konstnärskap har i flera decennier handlat om seendet och hur det interagerar med den meningsbärande aura som omger alla konstverk, inte minst de klassiska. Han har gått till botten med motiven hos bland andra Lorrain, Poussin och Courbet för att avtäcka betydelser som är dolda eller som dolts av konsthistorikerna.  Det kan handla om allt från homoerotiska allusioner till naturhistoriska klichéer. Ett viktigt moment i Leiderstams undersökningsarbete har hela tiden varit förflyttningen av det enskilda konstverket. Denna förflyttning kan ske genom att bilden flyttas fysiskt, men lika väl genom en kontextuell förflyttning. När verket transporteras in i ett annat sammanhang blir plötsligt hela dess förhistoria och traditionella roll ifrågasatt. Blicken som betraktar det blir en annan, men själva betraktandet ges också nya förutsättningar.

leiderstam2Ett viktigt moment i betraktandet av framför allt den äldre konsten ligger i begreppet proveniens, det vill säga processen varigenom ett konstverks ursprung – och därigenom värde – fastställs. På konstmarknaden är proveniens en nödvändighet, och källa till stor dramatik. Verk av okända konstnärer visar sig plötsligt vara utförda av en stor mästare, och verk av stora mästare avslöjas plötsligt som kopior gjorda av okända målarelever, eller (i värsta fall) sluga och hantverksskickliga förfalskare. Denna dramaturgi bidrar i stor utsträckning till att konstmarknaden fortfarande framstår som en magisk plats där allt kan hända, trots att det i grund och botten rör sig om samma köp-och-säljande som på vilken annan marknad som helst.

I sin nya utställning har Matts Leiderstam valt att fokusera på just proveniensaspekten av det klassiska måleriet. Alla verken är utförda av okända konstnärer, och människorna som suttit modell är också okända. Ibland har man trott att någon av målningarna kunnat tillskrivas en känd konstnär, men för det mesta inte. I sammanhang där man diskuterar proveniens är inte bara själva bildens motiv av värde. Ramen och duken/pannån har minst lika stor betydelse, varför Leiderstam valt att även exponera denna del av bilderna. Man kan slås av det gedigna hantverket, men ännu mer av konservatorernas noteringar som utgör verkens “årsringar”, och illustrerar deras rörelse mellan olika ägare.

I vanlig ordning skjuter Leiderstam också in element i presentationen som har uppgiften att lyfta vår blick bort från det individuella motivet till omgivande sammanhanget där både vi själva, konsthistorikerna, marknadens aktörer och utställningsrummet spelar roller i en sammanhängande dramaturgi. Med ens är inte det vi ser så självklart, men det innebär inte att vi reduceras till lättlurade receptorer. Leiderstams konst strävar tvärtom till att få vårt självförtroende som betraktare att växa och förfinas. Det är något djupt sympatiskt med konstnärer som bejakar den intellektuella förmågan hos sin publik.

Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 22/8 – 29/9

Anders Olofsson (text och foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.