Publicerad 18 april 2018 Av I Recensioner Med 5024 Visningar

Maria Luostarinen på Galleri Fagerstedt

I nattens drömmar förenas som ingen annanstans töckniga händelseförlopp med en märkvärdig precision. Drömmens rebus formulerar en mening, flera meningar, som den samtidigt döljer. I det rummet, som pockar på mening men där ingen tolkning ännu har utkristalliserats, befinner sig drömmens poetiska egenart och just det tillståndet fångar Maria Luostarinen i sin utställning ”Incubation” på Galleri Fagerstedt. Det latinska ”incubo” har i mitt latinska lexikon bland annat betydelsen ”sova i en guds tempel (för att få en uppenbarelse)”. Inkubation – jag tänker mig inre processer innan de upplöses i dagsljusets diagnos.

Så svårt att röra sig längs den gränsen! Området inmutades av surrealisterna men deras experiment tyngs ofta av något programmatiskt och doktrinärt som hos Dali – medan däremot en konstnär som Toyen mer osökt lyckas träda in i drömmandets poetik.

Och i ”Incubation” har Maria Luostarinen hittat sitt eget spår, sin egen balansakt. Hennes musikaliskt artikulerade svit akvareller i avlånga format tycks återge en berättelse fylld av mening, en följd av händelser som i antikens friser, Bayeuxtapeten eller tecknade serier. Och vad berättar sviten? Det kan jag inte säga, den diagnosen kan jag inte ställa. Stämningen är på samma gång meningsmättad och hermetisk som i en alkemisk fabel eller en Rilkedikt. Figuration blandas med nonfigurativt, det distinkta med det nebulösa i en vandring genom minnen, syner och sinnestillstånd. Det börjar med en rörelse mitt i steget. Vandraren/betraktaren passerar en rad gåtfulla situationer och längs vägen framträder och återkommer några gestalter: en häst, en hund, kristallinska geometriska kroppar, töcken, Rorschachfigurer, sfäriska himlakroppar.

Allt tilldrar sig på en eterisk nivå där figurerna är målade med lätt hand mot det tomma pappersarket som bakgrund. Men det eteriska utesluter inte avgrunderna: de glasklara geometriska kropparna glider över i formlösa, kaotiska och hotfulla monsterfigurer och plötsligt dyker upp fragment ur en altartavla av Memling i Gdansk (så fantastisk att jag en gång var tvungen att resa dit) där en ung kvinna har hävt sig upp ur gravens mörker och bävande inväntar den yttersta domen. Innan drömmarens vandring till slut upplöses i det ljusa och förtunnade lufthavet.

I ”Incubation” har Maria Luostarinen ha funnit sin kongeniala form för dröm och berättande.

Peter Cornell

Foto: Ari Luostarinen, Galleri Fagerstedt, Hälsingegatan 18. Utställningen pågår 5 april – 12 maj 2018

Peter Cornell är tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och Kungl. Konsthögskolan. Konstkritiker och författare till Den hemliga källan, Paradisets vägar, Gemensamma rum, Saker, Mannen på gatan och Öppningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.