<

Publicerad 17 maj 2008 Av I Gå och se! Med 966 Visningar

Malmö Konsthall: The Hamsterwheel (17/5-17/11)

Klarar konsten av att exponeras rakt upp och ned utan något teoretiskt ramverk som förklarar och sammanfogar de enskilda konstverken till en helhet, utan att det finns någon meningsbärande tanke annat än att just ställa ut konst? Den frågan kan man fundera på vid besöket till ”The Hamsterwheel”. Trots att utställningen bygger på lösa boliner interagerar de 30 konstverken med rummet och varandra, och om inte annat så förenas de av att de ingår i den österrikiske konstnären Franz Wests konstprojekt som för första gången presenterades i Arsenalen på Venedigbiennalen 2007. Kärnan är ett alster i trä av konstnärsgruppen Gelitin vilket liksom ett dekonstruerat pariserhjul eller varför inte ett ekorrhjul slingrar sig upp mot taknocken vidare ut i rummet och möter Urs Fischers minst lika ringlande variant av ”Spinoza Rhapsody” (bilden). Personligen blir jag lite uppslukad av Paola Pivis ”Old is gold” där en ansenlig mängd blomsterband i silver och guld skulle ha pressats samman till en kub men som då den togs ut ur formen inte var riktigt jämn. I mötet med omgivningen och beroende på hur man rör sig skapar speglingarna i banden olika ljusreflektioner. Genom att ”The Hamsterwheel” inte har något koncept blir kommunikationen med konstverken mer direkt. Det är både en styrka och en svaghet. Samtidigt som konsten har ett eget existensberättigande, en mening i sig, har den inget att förlora på att kontexterna den ingår i synliggörs. Tvärtom. (S:t Johannesgatan 7)

Lena Karlsson

Konstintresserad Lundabo med bland annat en filosofie magisterexamen och påbyggnadsutbildningar i kultur- och vetenskapsjournalistik i bagaget. Förutom att vara en av Konstens skribenter arbetar jag som allmänjournalist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *